Anders vänner hade svårt att allihop få ihop en svensexa. Han hade gamla barndomsvänner samt nya vänner och de sinsemellan kände inte varandra. Då det kändes som hans svensexa rann ut i sanden så styrde Anders nya vänner upp en egen svensexa som var jätteskoj! Så fint gjort av dem!
Vi skulle hem till Jönköping och hälsa på. Min syster Jessica pratade om att hon hade hittat något plagg på H&M som hon funderade på att köpa men var osäker och ville ha mitt smakråd. Vi drog ner till stan, hon hämtade plagget och vi gick mot provhytten. När hon öppnade provhytten så var den fylld med folk…
Efter en månad av tystnad kring allt som hade med bröllopet att göra och mindre en två månader kvar tills bröllopsdatumet så kände jag att jag måste få ett svar! Så det var en nervös Johanna som till slut efter lång väntan ställde frågan “Ska vi gifta oss eller inte?!
Anders och jag fick en samtalstid hos en familjerådgivning. Vi fick sitta ner och berätta om vår situation. Jag satt där och snorade och grät samtidigt som jag gjorde mitt bästa för att samla mig och föra min talan.
21 april, knappt tre månader kvar till vårat bröllop och 1,5 månad sedan min knäskada kläcker Anders “Jag vet inte om jag faktiskt vill gifta mig?!”…Ord som än idag kan eka i mitt huvud. Pulsen gick upp och paniken inombords var total. Jag fattade ingenting… vad menade han?! Var det att han inte ville vara gift?! Ville han inte leva med mig?! Gjorde han slut?! Svaret på alla mina frågor blev “Jag vet inte…. jag vet inte vad jag vill?!”…
Efter min knäskada så blev det sex månaders rehab för min del, jag fick regelbundet gå till sjukgymnast på Sahlgrenska. Då vi skulle gifta oss 19 juli och dagen efter åka på smekmånad till Thailand så kände jag att vi måste skjuta på operationen till efter bröllopet. Jag ville ju inte hoppa fram i altargången på kryckor.
I början av mars 2008 när jag var 2 månader in på min idrottslärarutbildning så var vi iväg på en veckas lång vinterutbildning i Funäsdalen. Det var en fantastisk resa där vi fick lära oss teknikerna bakom längdskidor och utförsåkning. Vi var ute på tur och jag fick verkligen upp ögonen för att åka längdskidor, det var en sådan himla härlig träningsform där man susade fram i vacker miljö och perfekta spår.
Att plugga till idrottslärare var med väldigt roligt, men otroligt utmanande. Jag var tacksam över att jag gillade att utöva idrott så mycket som jag gjorde och att jag hade med mig mitt självförtroende från skolan att jag var bra på idrott.
Anders trivdes fortfarande inte jättebra i Göteborg och jag hade dåligt samvete för att jag dragit honom dit samt att jag sårat honom på det sätt som jag gjort.
Anders har alltid drömt om att starta eget företag och har alltid bubblat av företagsidéer. Nu hade han en ny idé och det var att starta ett företag med inriktning på rockiga barnartiklar och barnkläder.
Vi trodde nog att när vi köpte lägenheten i Mölndal att vi nu kom till ett bättre, lugnare och tryggare område än i Kållered. Men det var ju inte helt lugnt där heller.
En dag när jag var på väg hem från jobbet och var nästan hemma så blev jag stannad av beväpnade poliser som spärrat av en del av cykelvägen då en man för en liten stund sedan hade blivit skjuten till döds där… sååå läskigt!
