Min historia

Jag backar bandet!

Jag heter Johanna Hultsborn och är 38 år, jag lever med min man Anders och våra två barn Vincent 9 år och Mira 7 år. Jag arbetar som Hem- och konsumentkunskapslärare på en högstadieskola. Jag är även utbildad idrottslärare men mådde inte bra att arbeta som det.  

Jag växte upp i ett samhälle i Småland med mamma, pappa och två äldre systrar. När jag gick på högstadiet så hade jag tankar om att jag antingen ville bli frisör, arbeta inom restaurang eller bli idrottslärare. Jag visse att jag ville arbeta med människor och att jag ville ha något “praktiskt” arbete. Jag tänkte att lärare kan jag ju alltid plugga till i efterhand, svårare är det att bli frisör senare i livet.  

Min studie och yrkesvägledare sa att det är ingen idé att jag söker in till Frisörprogrammet då man måste ha mycket högre betyg än vad jag hade för att komma in där. Hotell och restaurangprogrammet skulle funka med mina betyg. Jag tyckte han var knäpp, klart jag måste söka in, det skadar ju inte. Det värsta som kan hända är ju att jag inte kommer in på det.  

Mitt fösta val blev därav Frisörprogrammet, mitt andra val blev Hotell och restaurangprogrammet och mitt tredje val blev Barn och fritidsprogrammet.  

Även om jag först bara fick en reservplats på frisörprogrammet så landade det i att JAG KOM IN!  

Min lycka var total! Jag hade ju sett det så tydligt framför mig hur jag arbetade på en frisörsalong och nu skulle de drömmarna bli verklighet. Jag var sååå lycklig! 

Första dagen på gymnasiet så ser jag en kille stående i “rökrutan” utanför skolan. Jag tyckte att han var så himla fin och blev nyfiken på vem han var.  

När vi därefter hade vår första teorilektion så ser jag att killen jag såg i rökrutan går i min klass! Frisöreleverna skulle tydligen ha teorilektionerna med de som gick Industriteknik och design och i den klassen gick han… Han hette tydligen Anders.  

Jag var helt knockad av Anders, jag var såååå himla förälskad, jag kunde inte tänka på någon annan. Problemet var att Anders hade flickvän, så det var kört för min del att få honom. Tre månader senare fick jag reda på att det tagit slut mellan honom och hans tjej och då kände jag att jag bara måste se om jag kan vinna hans hjärta. Jag fick hans nummer och började ringa till honom, jag var toknervös och hade inför mina samtal skrivit lappar med saker jag skulle kunna prata med honom om för att inte riskera att det skulle bli tyst i luren.  

Mina föräldrar skulle iväg och bo på hotell en helg för att fira deras bröllopsdag och jag tog mod till mig och frågade Anders om han ville komma hem till mig för att se på film och käka Tacos… och han sa JA!!! Detta var den 3 december 1999, jag var 16 år gammal och det är dagen vi blev ett par. Vi firade för några dagar sedan 22 år ihop. Han är min själsfrände. Vi har haft våra motgångar genom åren men vi har alltid hittat tillbaka till varandra. Jag älskar honom såååå himla mycket och är sååå otroligt tacksam över att vi har valt varandra.  

Fortsättning följer…