Min historia

Kållered och ställd mot väggen

Vi flyttade till Kållered i början av februari 2006 och försökte starta upp vårat nya liv där. Det visade sig inte vara det mest lugna området vi valt… en dag när vi kom till lägenheten stod polisen i vår trappuppgång… tydligen hade vi någon pundare till granne som skulle bli vräkt. Ja, även om det inte direkt var folk i den högre klassen som bodde i vårat område så trivdes vi ändå bra i Kållered, vi kände oss mer hemma där än i Masthugget. Det var skönt att gå från en lägenhet på 50 kvm till 75 kvm med en stor balkong samt att få ha våra egna möbler.  

En dag när jag kom hem från skolan så stod en sammanbiten Anders där med utskrivna papper från min 3 operatör… Han hade känt på sig att allt inte stod rätt till mellan oss och loggat in på mitt konto hos 3 för att se vilka nummer jag ringt/skickat sms…. Det var ett nummer som stack ut… där det var måååånga sms till…. och det var numret till killen i min klass… Fy faaaan…. jag får ångest bara jag tänker på det här minnet.  

Det är som i en dimma det som hände därefter… Jag kommer inte ihåg vad jag svarade, men jag kommer ihåg att Anders sa att om han på något sätt skulle kunna förlåta mig och om vi skulle kunna gå vidare så måste jag avsluta den relationen med en gång…! Jag sa att jag självklart kunde göra det, samtidigt som jag i mina tankar inte visste vilken väg jag skulle gå?! Jag var ju kär i den andra killen och hade börjat föreställa mig hur mitt liv skulle bli om jag valde honom… Men där och då valde jag Anders.  

Anders krävde att vi med en gång skulle ringa upp killen och tillsammans säga att vi inte skulle ha kontakt mer.  

Jag ville typ döööö, sjunka genom jorden och försvinna. Jag slog numret och berättade som det var för killen, därefter tog Anders över luren och sa att han skulle låta mig vara! Från och med nu så skulle vi inte ens säga hej till varandra. Vi avslutade samtalet, jag skakade av adrenalin och visste inte alls vad som skulle hända därefter?!  

Jag har suddiga minnen av hur vi gick vidare. Jag har inte haft kontakt med killen efter den här händelsen, tack och lov så var vi bara klasskompisar första terminen på min utbildning vilket underlättade det hela! Jag fick kämpa under många år med att få tillbaka förtroendet från Anders och fortfarande, såhär 16 år senare så dyker den här händelsen upp så det känns som om såren jag skapade hos Anders inte är helt är läkta än idag?! 

Min lärdom från detta tillfälle är att jag ALDRIG skulle göra om det, jag har aldrig någonsin känt mig så rutten som jag gjorde då och den känslan vill jag aldrig mer känna! Efter den händelsen är jag även mer mån om Anders.  

En del av mig kan ändå känna tacksamhet… jag har tränat mig i att vara tacksam och att se tacksamhet även kring händelser som varit svåra. När Anders och jag hade vår första kris, då när vi första gången flyttade ihop och det tog slut mellan oss. Då ville jag typ dö. Ett liv utan Anders var inget liv, jag var ingen om jag inte hade honom. Men efter den här händelsen så bär jag med mig att om Anders någon gång kommer lämna mig så vet jag att det finns fler där ute som skulle kunna vara rätt för mig och mitt liv skulle inte ta slut även om vi gick isär. 

Om jag inte valt Anders så hade jag ju inte haft Vincent eller Mira… och de är ju den största gåvan jag har fått! Jag är såååå tacksam!