Min historia

Bröllopskris

21 april, knappt tre månader kvar till vårat bröllop och 1,5 månad sedan min knäskada kläcker Anders “Jag vet inte om jag faktiskt vill gifta mig?!”…Ord som än idag kan eka i mitt huvud. Pulsen gick upp och paniken inombords var total. Jag fattade ingenting… vad menade han?! Var det att han inte ville vara gift?! Ville han inte leva med mig?! Gjorde han slut?! Svaret på alla mina frågor blev “Jag vet inte…. jag vet inte vad jag vill?!”… 

Jag fick knappt luft, jag var så chockad och helt förstörd. Kyrkan och präst var bokad, inbjudningskorten var utskickade, bröllopsklänningen hängde i garderoben och vår smekmånad till Thailand var med bokad och vi hade ju knappt bara tre månader kvar till bröllopet.  

Jag hade inte ens anat! Jag var så uppe i att planera till vårat bröllop, rehab och skola så jag hade missat att han gick bredvid och hade sådana här tankar. För mig så hade vi haft det svåra bakom oss och jag var hängiven att kasta mig in i en framtid tillsammans med Anders där jag skulle få uppleva hela livet tillsammans med honom. 

Där stod vi nu… och allt rasade. Jag grät tills jag kräktes, jag hade sådan panik, visste inte vad jag skulle ta vägen?! Jag ville typ inte vara kvar där med honom… jag ville hem… hem till min familj och få tröst. Jag kommer ihåg att vi satte oss i bilen och åkte hem och fick stanna längs vägen för att jag behövde kräkas. Fyyyy vilken panikångest jag hade, en av de värsta i mitt liv.  

Min familj tröstade mig, kramade om mig och det var fint att få känna sig så älskad och omhändertagen av dem.  

När vi sedan åkte tillbaka till Göteborg igen så kände jag att vi måste få hjälp utifrån för att försöka reda i det här, så jag bokade in oss hos en familjerådgivning.  

Fortsättning följer… 

Idag är jag så tacksam över att vi valde att söka hjälp utifrån! Jag tycker att man alltid ska göra det om man mår dåligt. Man kan ta hjälp av vänner och bekanta eller att man söker professionell hjälp. Jag tror många gånger annars att man lätt kan fasta i sina egna tankar och att man då har svårt att komma därifrån och vidare.