Jag gillade livet som föräldraledig till en början, jag hade en gammal barndomskompis som hade fått barn några månader innan mig så vi började hänga en hel del under föräldraledigheten. Vi hade det jättemysigt! Våra träffar kändes så lyxiga!
Med tanke på att det blev kejsarsnitt på Mizzy och att vi inte var sugna på att vara med om det här igen, samt att det kanske inte var så bra att föra vidare sådana gener, hon var nog inte den bästa avelskatten ändå?! Så valde vi att kastrera henne … våra tankar om att bli kattuppfödare var helt plötsligt på väg att rinna ur sanden.
Under tiden jag var föräldraledig med Vincent så berättade min hkk-kollega för mig att hon skulle gå i pension så om jag ville ha en större tjänst än 60% så var det fritt fram!
Efter förlossningen var jag totalt utmattad och det tog flera dagar innan jag fick tillbaka mina krafter. Jag var så svag i mina armar så jag kunde inte stå upp och hålla i Vincent de första dagarna.
Jag fick jag en chock klockan 02.00 natten till fredagen den 18 maj när vattnet gick i sängen… Jag vakande till av att det var som om något släppte och det började rinna vatten ut mellan benen… jag flög upp och ställde mig på golvet och det forsade vatten ner på golvet…
I slutet av november började bebismagen synas, kändes så konstigt att börja få en kula på magen.
Jag hade jobbat i drygt en månad på mitt nya jobb som hkk-lärare när jag blev gravid så det var en konstig start. Men jag fullkomligt älskade mitt nya jobb! Det var det bästa jobb jag haft och jag kände mig såååå hemma där.
De följande två veckorna så tog jag ett graviditetstest varje morgon för att se hur strecket blev starkare och starkare för varje dag som gick!
17 september, typ tre veckor efter min healingbehandling så skulle vi ha kräftskiva med mina föräldrar samt Anders mamma och hennes gubbe.
Det här skulle bli sååå spännande, jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig, det här var för mig en lite udda grej att göra.
