Bilda familj
Det kändes som alla i vår närhet skaffade barn och väntade barn och det kändes som vi stod på samma ställe och trampade. Vi började känna oss redo att bilda familj och jag började kolla upp vad jag skulle få för föräldrapenning nu efter alla år av studier och dålig inkomst.
Jag såg att om vi fick barn i anslutning med att jag kvar klar student så skulle mitt SGI beräknas utifrån lönen jag hade som frisör, annars hade jag behövt arbeta ett år som lärare för att mitt SGI skulle beräknas utifrån den inkomsten.
I Anders släkt fanns det många som hade svårt att skaffa biologiska barn och Anders föräldrar höll själva på att försöka i 10 år innan det rasslade till och de fick tre biologiska barn. Jag tänkte att det kan ju vara så att även vi kommer ha svårigheter?! I mars 2009 slutade jag med p-piller och tänkte “blir det så blir det?!”. Om det skulle ta sig direkt så skulle det innebära att vi skulle få barn några månader innan jag var helt klar som lärare… men tänkte att “det fixar jag”, vi löser det på något sätt om så blir fallet?!
Jag var förväntansfull och jag kände mig så glad och levande. Vilket äventyr vi hade framför oss! Äntligen var det våran tur att snart bilda familj och få uppleva hur det är att bli föräldrar.
Jag började dokumentera min menscykel och var nyfiken på hur min kropp skulle funka utan p-piller. Jag hade ju ätit dem sedan jag var 16 år och kände inte min kropp hur den var utan dem?!
Men mensen fortsatte komma månad efter månad, jag hade ingen stress de första månaderna utan kände mig mest tacksam över att vi börjat försöka så tidigt som vi hade gjort med tanke på att det ändå inte tog sig.
Efter tre månader kom jag på att det var viktigt att äta folat/folsyra… hade missat det vid starten. Hade även läst att det var bra att äta Zink då det var viktigt för barnets tillväxt så det började jag med äta ihop med kosttillskott. Jag ville ju ha bästa förutsättningarna för att en bebis skulle trivas och må bra i min kropp och inte ha näringsbrister av några slag.
Jag köpte billiga graviditetsteststickor som jag ivrigt testade några dagar innan mens då jag längtade så att jag med skulle få uppleva att det var två streck på stickan.
I juli började även Anders äta zink och folsyra då jag läst att det med var bra för spermiebildning.
Jag köpte även billiga ägglossningstest för att få större kontroll när jag hade min ägglossning och på det sättet optimera våra försök.
Månaderna gick och jag förstod att vi inte kommer få barn i anslutning med att jag blir färdigexaminerad utan jag kommer få börja jobba. I det här läget struntade jag i att jag kanske inte skulle hinna jobba ett år och att mitt SGI kanske skulle bli skitdåligt, det var inte viktigt längre. Jag hade en rädsla för att vi kanske är en av dem som inte kan få biologiska barn och vi började prata om att om det inte går vägen för oss så ska vi adoptera, för ett liv utan barn ville vi inte ha!
Efter att ha försökt i 1 år och 2 månader så kom dagen… dagen då det fanns två streck på stickan!! Vilken lycka!! Jag var så glad, strecket var svagt, men det var där!! Jag visste att många blir gravida inom ett år och det hade ju gått drygt ett år för oss… nu var det äntligen våran tur! Jag var så ivrig och tog ett nytt test för varje dag som gick för jag var så glad över att se på de två strecken. Jag tyckte det var märkligt att streck nummer två inte blev starkare… 1,5 vecka senare så kom mensen… det var som luften gick ur mig och jag blev såååå ledsen. Det skulle ju vara våran tur nu?! Och nu stod vi på noll igen…
Idag är jag tacksam över att det ändå tog den tiden det tog, annars hade vi ju inte fått Vincent! Jag känner också en enorm ödmjukhet och empati för alla som går igenom en graviditetskamp samt alla mirakel som faktiskt blir! Sista lördagen i maj varje år är de Ofrivilligt barnlösas dag, och det är en dag som jag än idag håller kär och brukar uppmärksamma.
