23 mars 2010 kom vår lägenhet ut på Hemnet. Det var så nervöst! Det fanns en dröm om att “tänk om vi går massa med vinst?!” Det hade underlättat inför framtida husköp…. Samtidigt som det fanns en rädsla för att “tänk om vi kommer gå back, och inte ens få tillbaka alla pengar som vi lagt ut på renovering?!”
Vi var färdiga med Göteborg sista året vi bodde där, vi längtade hem och räknade ner. Det var många pusselbitar som skulle falla på plats och allt behövde ske mer eller mindre samtidigt.
Det kändes som alla i vår närhet skaffade barn och väntade barn och det kändes som vi stod på samma ställe och trampade. Vi började känna oss redo att bilda familj och jag började kolla upp vad jag skulle få för föräldrapenning nu efter alla år av studier och dålig inkomst.
Varje arbetstillfälle som jag gick miste om under min knäskada redovisade jag för skolans försäkringsbolag Kammarkollegiet som är ett försäkringsbolag för studenter.
En av höjdpunkterna på mitt kaotiska år 2008 är att vi skaffade Mizzy. Hon är en katt av rasen Helig birma. Första gången jag såg rasen med sina blå ögon var i en tidning när jag bodde i Jönköping, och jag tyckte det var en magiskt fin ras och om jag någon gång skulle skaffa katt så var det en sådan!
Jag hade enorm värk i knät, en värk jag inte var beredd på. Jag var inte heller beredd på att jag typ skulle få lära mig att gå igen med mitt ben. De hade ju kapat av nervtrådar under operationen så när min hjärna försökte röra på benet så hände ingenting, det var superläskigt!
En månad efter vi kom hem från Thailand skulle jag göra min korsbandsoperation. Jag var supernervös men förväntansfull… efter att ha gått omkring med ett instabilt knä i 7 månader samt 6 månaders rehab så kändes det härligt att de äntligen skulle fixa mitt knä.
Det var jättespännande att få resa till Thailand! Det var så många i vår närhet som varit där och berättat om detta vackra och härliga land. Vi hade bokat in oss på hotell några nätter men sedan var planen att vi skulle resa runt och upptäcka Thailand på plats.
Jag var rätt ordentligt dragen när jag stapplade ut från bilen och mot hotellet… det kändes konstigt vid min fot… typ som skon och klacken fastnat i något?! Väl framme vid receptionen kollade jag ner på mina fötter och då satt det fast en klädvårdsrulle i min klack, ha ha ha…
Dagen hade kommit, våran bröllopsdag! Jag försökte lägga svensexan bakom mig och njuta av den fullspäckade dagen.
