Andlighet / Min historia

Mormor och Morfar

I min familj så är det viktigt att fira varandra när man fyller år, så vi har alltid träffats på många kalas. Det var typ bara då som jag träffade mormor och morfar, det var sällan man träffades mellan kalasen. Under tiden jag bodde i Göteborg så träffades vi väldigt sällan, det var många kalas jag missade när vi bodde där samt så började mormor och morfar bli gamla så de orkade inte ha så mycket folk runtomkring sig så det räckte många gånger om mamma, pappa och mammas syskon med respektive var med på deras egna kalas.  

När jag flyttade hem till Jönköping så kände jag att jag behövde ta igen missad tid, så jag började hälsa på dem ibland. Jag hade även köpt en bok med intervjufrågor så vi hade något att prata om när jag var där, samt så kände jag att jag inte visste någonting om min mormor och morfar, de var inte typen som berättade om deras livshistoria så kände dem inte så väl. När jag var föräldraledig med Vincent så vet jag var där och lagade mat till dem då jag tyckte det var så sorligt med maten de åt och pulversåserna de gjorde… jag ville att de skulle få “riktig” mat.  

Jag kommer ihåg en gång när jag var där och skulle laga mat, Vincent var bebis och skrek hela tiden, jag var så stressad, mormor och morfar satt och väntade på att maten skulle bli klar och jag stod där med en illskrikandes bebis, jag fick pausa matlagningen för att sätta mig och amma honom… amningen som dessutom funkade dåligt. Jag var helt slut när jag åkte därifrån och kände att jag inte fixade någon mer matlagning till dem… Inte själv med en liten bebis i alla fall.  

Jag och mina systrar införde en tradition som vi är stolta över. Varje jul under flera år så gav vi dem som julklapp att vi skulle komma hem till dem och laga en trerätters middag till oss alla. Den julklappen kändes klockren! Dels så fick vi tre umgås själva med mormor och morfar samt så var det fint att få lyxa till det för dem med god mat. Ibland är det svårt att komma på saker att köpa till gamla människor som redan har allt, samt så var de för gamla för att ge presentkort på aktiviteter då de var så skruttiga.

19 november 2012, när Vincent var 6 månader så fick jag samtalet… jag var tvungen att sätta mig i trappen när jag tog emot det… tårarna började rinna och det var ett faktum… Morfar hade somnat in och dött i lägenheten… i badrummet… själv… Mormor som var rätt skruttig bodde just då på ett boende så morfar var själv hemma. Jag fick frågan om jag ville se honom i lägenheten innan de körde iväg med kroppen… och jag ville det… Jag satte mig i bilen och åkte dit, där mötte jag upp mina systrar Jennie och Jessica, min mamma, pappa och mammas syskon med respektive. Vi gick in till sovrummet där de lagt morfar och det var första gången jag såg en död människa… Han såg hemsk ut, som taget från en skräckfilm… han var så benig och liten, och det såg ut som han varit död länge, fast att han inte varit det… Det var inte min morfar som låg där… det var ett skal…Det var så tydligt att morfar inte fanns kvar!  

Jag såg morfar en gång till innan begravningen och den här gången var det i kistan och då hade han blivit “fixad” och då var han jättefin. Det var skönt att se honom fin som ett sista minne med honom. 

10 april 2013 dog mormor, bara fem månader efter morfar. Jag var på jobbet och var inne på min tredje arbetsdag efter föräldraledigheten och stod i personalrummet när min mobil ringde. Mormor var död… Tårarna kom och mina kollegor frågade vad som hade hänt… jag var så chockad. Jag visste ju att hon var skruttig men var ändå inte beredd. Jag åkte direkt till hemmet där mormor bodde och gick in i rummet där hon låg…. jag var lite rädd… tänk om hon såg lika läskig ut som min morfar hade gjort… men nej, det gjorde hon inte! Hon var jättefin! Det var en fin stund att få ta avsked från henne… Även där kände jag att det bara var ett skal kvar, men det var en värme i rummet och en fin känsla… den känslan fanns inte i rummet hos min morfar.  

Jag är tacksam att jag ändå tog mig tid att besöka mina morföräldrar under deras sista tid på jorden, och gjorde så gott jag kunde för att pyssla om dem.