Kemikalieklok hårfärg
När jag var liten så var jag superblond och som många blonda barn så mörknar håret i takt med att man blir äldre och det är inte ovanligt att det mörknar ytterligare efter man fått barn och så har det varit för mig med. Jag kommer ihåg när vi var utomlands när jag var lite, då kunde invånarna komma fram och ta på mitt hår, ibland frågade de och ibland bara gjorde de det när de inte kunde låta bli, ha, ha, ha…. jag fattade ingenting men mamma och pappa förklarade att de inte var vana att se någon med så blont hår, mitt hår skilde sig så mycket mot deras hårfärg och hårtyp. Rätt kul minne ändå, fniss.
Första gången jag färgade håret var på högstadiet och då hade jag en ”sprayblond-flaska” som jag sprayade på håret och så vipps blev håret lite fräscht solblekt, ha, ha, ha.
När jag gick på högstadiet så funderade jag ju på om jag skulle bli frisör och när vi skulle ha praktik så fixade jag en praktikplats i Göteborg. Min äldsta syster bodde där och jag själv älskade att hälsa på henne och tyckte det var hur lyxigt som helst att få extratid med min syster samt i Göteborg samtidigt som jag hade min praktik. Min syster hade gett mig numret till en salong i närheten av där hon bodde och jag ringde dit och de sa att jag var välkommen, även om det inte fanns så mycket man kunde göra, mer än att städa och jobba i receptionen. Men jag sa att det inte gjorde så mycket då jag mest ville få en känsla av hur det var att arbeta som frisör. Jag fick praktikplats där och det var jätteskoj! Detta är ett minne för livet och jag brukar uppmuntra elever om de har släktingar i andra delar av Sverige att söka sig dit för praktik, man växer som människa när man utmanar sig och att man faktiskt har en plan med sin praktikplats… det är alldeles för många som ”bara hamnar någonstans”. Nåväl, tillbaka till spår Johanna! Jo, på den här salongen så tackade de mig för tiden där genom att slinga mitt hår, och detta var första gången jag gjorde det på salong! Mitt sprayblond hade jag ju fixat med på egen hand, ha, ha, ha. Jag var supernöjd med min nya hårfärg och tyckte det var riktigt skoj.
Jag utbildade ju mig till frisör och där fick vi ju experimentera med varandras hår. Jag hade svårt att gå ifrån mitt blonda hår, men kunde färga in mörka partier i håret.
Efter att hållit på med blonda slingor under flera år så kom jag in på att ljusfärga håret och hittade en färg som gjorde mitt hår jättefint. Jag körde på med min ljusfärg tills jag började få problem med mina handeksem. Jag kollade igenom vad min förpackning med hårfärg innehöll för kemikalier och hujedamig vilket gräsligt innehåll. Då visste jag inte riktigt vad jag skulle hitta på med min egen hårfärg…. Utväxten blev större och större och jag som klipper mig själv klippte håret axelkort för att på så sätt bli av med mycket av det blonda och att det inte skulle ta lika lång tid för håret att bli mer min egen hårfärg.
Jag läste på om man kunde bleka håret på naturlig väg och hittade ett tips att man kunde hälla pressad citron i håret och vara ute i solljus och då skulle håret bli blekt. Så en varm sommardag så gjorde jag detta, ha, ha, ha. Jag gick ute i trädgården och fixade lite samt passade på att tvätta bilen i väntan på att mitt hår skulle bli blekt. Det var en förväntansfull Johanna som hoppade in i duschen den eftermiddagen för att nyfiket titta mig i spegeln och upptäcka… ingenting! Ha, ha, ha det var INGEN skillnad. Jag hade gått med citron i håret heeelt i onödan, och det var inte särskilt skönt för hårbotten… sååå snopet!
Jag funderade på om man kunde färga håret utan kemikalier och snubblade då in på ekologisk örtfärg. Jag kollade igenom innehållsförteckningen på en förpackning jag läst fått högt betyg och det var ju inga konstigheter alls i den. Dock kunde jag inte bli blond, men kopparfärgat hår hade jag testat på vid ett annat tillfälle så om jag blev brunhårig eller kopparfärgad spelade inte så stor roll.
Tydligen passar jag bra i kopparfärgat hår, en gång var jag hos en läkare för att kolla upp en märklig leverfläck på min arm och då pratade han om att jag har sådant pigment där jag bränner mig lätt… jag fattade ingenting? Jag brukar ju bli jättebrun på sommaren, men när jag träffade honom var det vinter och jag blir väldigt blek på vintern. Ja, han sa att rödlätta personer har ju ofta pigment där man bränner sig, ha, ha, ha. Jag började skratta och förklarade att det inte var min riktiga hårfärg. Han blev förvånad och tyckte det såg så äkta ut.
Jag bestämde mig för att färga håret med ekologisk örtfärg och det har jag gjort sedan dess. Det luktar tång och ser typ ut som tång också, ha, ha, ha. Det är ett pulver med örter som man blandar med vatten så det är verkligen inte några starka kemikalier i min hårfärg. Vilket känns bra för hälsan, men även miljön… att inte några starka kemikalier åker ut i avloppet. Det kostar inte så mycket heller. En förpackning brukar räcka till två färgningar för mig.
Färgen sitter i som en toning så man får lite utväxt men den tvättas succesivt ut. Jag brukar färga håret två gånger om året och det brukar vara på höst och vinter. Jag trivs med att håret blir lite solblekt och ljust på sommaren och så kan jag bli lite mörkare på vintern.
Jag färgar håret med hårfärg från Body Bazar och har trivts så bra med den färgen så har inte haft behov att testa någon annan örtfärg från något annat märke. Jag har valt deras färg som heter ”ljusbrun” som blir något kopparröd i verkligheten på mig.
Ha, ha, ha, här är första gången jag färgade mig med örtfärgen.
När jag pluggade till frisör så varnade de om örtfärger/hennafärger då det är svårt att få dem exakta i färgen till skillnad från ”vanlig” hårfärg. De varnade även kring om det var en kund som kom till frisören som skulle göra slingor/bleka håret så finns det risk att håret kokar (och kan gå av) om det då är mineraler kvar i håret från färgen eller att vissa kemikalier slår ut varandra och det då bildas en kemisk reaktion. Men min plan var att jag inte skulle ha mer blekning i mitt hår så för mig var detta inget problem.