Kameleont i klassrummet
Efter att ha arbetat med healing på mig själv samt att jag börjat göra behandlingar på folk i min närhet så började jag märka av skumma saker i mitt klassrum. Om jag gick förbi en elev så kunde jag känna mig suuuperstressad, en annan elev då kunde jag känna mig irriterad eller kanske arg, vid någon elev kunde jag känna ångest eller ledsamhet. Utifrån vilken känsla jag fysiskt kände i min kropp så kunde jag lugna eleven om jag kände stress, jag kunde hjälpa lite extra och försöka sprida mitt lugn kring eleven.
Om jag kände ångest hos någon elev så kunde jag ta ett enskilt samtal med eleven och fråga hur det var med den.
Om jag kände mig irriterad så kunde jag fånga upp den känslan och stämma av om det hänt något och om jag kunde få eleven att tänka på något annat sätt.
Jag har halva skolans elever ena terminen och den andra den andra halvan så under ett år så möter jag ALLA skolans elever.
Efter mina lektioner så brukade jag gå till skolans kurator eller skolsköterska och berätta om elever som jag upptäckt inte mått bra för att säkerställa att de hade dem under lupp. Ibland var det elever de kände till men ibland snubblade jag in på nya elever som kämpade med sitt dåliga mående och vi började ”fånga upp” även dem.
Det kändes som jag gick i skytteltrafik till skolans elevhälsoteam och vi fick ett jättebra samarbete och har det än idag.
Jag började känna att min ”nya förmåga” verkligen var en superkraft. Tänk vilken tillgång att kunna känna så mycket så att man kan använda det i att hjälpa andra, hur fint är inte det?!
Om man är inne i det spirituella arbetet så hör man ofta om att man inte ska läsa av folk som inte bett om det… men i detta läge så hade jag inte lärt mig styra min energi så jag tog ofrivilligt in typ allt. Eftersom jag är en känslomänniska så är tydligen det min ”superkraft” att jag då började ta in andra människors känslor som om jag hade superkänsliga antenner för just det ändamålet.
Här tror jag att jag har min HSP som jag skrivit om i tidigare inlägg att tacka. Jag läste ju då att många med HSP har ett utvecklat ”sjätte sinne” men det var ju inget som jag direkt upplevde att jag hade då när jag upptäckte att det var just HSP jag hade, men tydligen så kan sådana ”förmågor”… som så mycket annat i livet tränas upp. ALLA har detta inom oss men man kan bli olika bra på det. På samma sätt som om vi alla skulle börja träna någon form av idrott, då skulle vi kunna utveckla oss och bli bättre fast olika bra i olika idrotter… vissa är ju typ födda att springa fort eller hoppa högt medan andra är bättre på att simma eller spela boll. Oavsett vad vi har för medfödda talanger och vilken kropp vi föds med så blir man bättre av att träna… och det gäller allt… även inom det mediala. Jag hade inte det som någon tanke när jag gick min Reiki-kurs… min enda tanke var att bli fri från min PMDS och sedan har det ju liksom rullat på och det ena har lett till det andra.
Tänk vad livet kan vara fantastiskt ändå! Och tänk vad mycket det finns som man kan utforska!
ÄLSKA LIVET!!!
Kommentarer
Det är verkligen så häftigt! Tack för att du delar 😘
Visst är det! Ha, ha, ha…. varsågod ;0)