Sedonametoden
När vi kom fram till Englagård så fick vi reda på vilket rum vi skulle bo i. Det var ett skruttigt rum med två över och undervåningssängar och man fick dela badrum med andra gäster som bodde i huset. Vi var inställda på att boendet skulle vara skruttigt och det var skönt med den inställningen så man inte skulle börja sin vistelse med en besvikelse.
När vi hade kommit i ordning i rummet så fanns mat uppdukad och det kändes superlyxigt att bara få gå och sätta sig och äta. Matsalen var hyfsat nybyggd och inte alls så skruttig som vårt rum.
Efter vi käkat så gick vi in i kursgården och där inne var det väldigt mysigt. Känslan blev att vi nog skulle hänga i kursgården och matsalen typ hela helgen.
Rummet där alla workshops och meditationer skulle utgå ifrån var härlig på många sätt. Det var madrasser på golven och meditationsstolar utsatte med jämnt mellanrum i salen och varje stol hade även en filt på sig. Det fanns fullt med tända ljus, stora kristallkluster och Buddhastatyer inne i salen, ha, ha, ha jag kände mig som hemma i denna flummiga, härliga miljön!
När det drog i gång så fick vi ett program för helgen som vi gick igenom och personen som höll i det var Satyam Frank Hougen som är ägaren av Englagård.
Han var riktigt rolig och det var jag inte beredd på, eller jag hade nog inte funderat så mycket på det. Men under hela helgen fick han oss att skratta åtskilliga gånger, nästan som att man var på en standup show, ha, ha, ha.
Han berättade om en metod som han använde som hette Sedonametoden som gick ut på att man skulle gå in i sig själv och tänka ut något bekymmer man hade, det kunde vara ett fysiskt bekymmer som mina handeksem, men det kunde även vara psykiska besvär som skuld, skam, oro, bitterhet, ilska med mera.
Han menade på att vi många gånger blir ett med våra bekymmer och att det blir en del av vår personlighet, så man vet inte vem man skulle vara utan sin värk, eksem, utan att känna skuld, skam, bitterhet, avundsjuka, svartsjuka, ilska, med mera. Vi kanske haft det som en snuttefilt som vi klamrat oss fast vid under så många år så tanken att man skulle kunna leva utan den känslan är främmande… kanske att man inte ens är medveten om att man går runt och inser att man faktiskt kan göra sig av med den stämpeln man har satt på sig själv.
Jag har själv kanske svårt att tänka mig att med en övning så har man helt plötsligt släppt en sådan känsla som man kanske gått runt med under lång tid. Men samtidigt så har jag nu lärt mig att man göder det som man riktar sin energi mot och om man aldrig släpper de tunga tankarna och det man fokuserar på och byter ut dem mot nya tankar…. Hur ska man då skapa förändring?! Därav tror jag att sådana här metoder kan vara bra.
Jag vet att när jag hade läkt mina handeksem efter att ha sökt efter ett sätt att bli fri dem under 6,5 år så var jag självklart jätteglad, men samtidigt så kom det någon form av tomhet… vad ska jag söka efter nu?! Vem är jag utan handeksem? Vilka rutiner ska jag leva efter nu när jag är frisk?! Jag kan tänka mig att oavsett vilka bekymmer man går och bär på så är det nog bra att fundera över vem man skulle vara om man inte gick omkring och var bitter på händelser i sitt liv, om man kände ilska över saker man varit med om, hur man hade mått utan att gå runt och känna sig avundsjuk eller svartsjuk?
Vi fick ett papper om Sedonametoden med frågeställningar vi skulle ta hjälp av som löd:
Skulle jag kunna släppa detta? (Ex. Behöva vara speciell? Behöva fixa allting själv? Vilja ta tillbaka det problem som jag trodde jag hade?)
Skulle jag vilja släppa detta? (Ex. Behöva vara speciell? Behöva fixa allting själv? Vilja ta tillbaka det problem som jag trodde jag hade?)
När?
Bara för denna stund kan jag säga ja till att vara så ……………………… som jag är.
- Skulle jag kunna välkomna det som jag upplever nu?
- Skulle jag kunna välkomna allt som handlar om att vilja förändra, förbättra, skjuta bort eller bevara det som jag upplever nu?
- Skulle jag kunna välkomna känslan eller en tanke om att det som jag upplever är personligt, att det handlar om mig, mitt liv och den jag är?
Här är en video med Satyam från Englagård, även lite bilder på hur det ser ut i salen där Superkursen hölls i. Så testa metoden du med! Tänk först ut ett bekymmer du vill släppa, sätt därefter på videon och det kan vara bra att blunda så inte tankarna fastnar på hur filmen ser ut… det kan du ju kika på nästa gång om du vill titta på filmen.
Det finns en bok där man kan läsa mer om metoden, men den boken har jag faktiskt inte läst.
