Jag hade hört talas om Byron Katie tidigare men jag hade vid den här tidpunkten inte läst några av hennes böcker. ”The work” är en metod som Byron Katie tagit fram efter att själv varit djupt deprimerad under tio år varav de sista två åren kunde hon knappt lämna sängen. En morgon fick hon en insikt, en vändpunkt som gjorde att hon såg på sitt liv och sin situation med andra ögon och på det sättet skapades ”The work”.
Jag hade hört talas om denna workshop från mina kollegor och jag själv var orolig över denna stund för jag kunde ju inte få kontakt med andra sidan, jag hade ju inte den förmågan…. Visst, jag hade sett vår gamla hund Jasmine på en av mina morgonpromenader…. Men kändes knappt som det räknades… det var ju en engångsföreteelse.
Han berättade om en metod som han använde som hette Sedonametoden som gick ut på att man skulle gå in i sig själv och tänka ut något bekymmer man hade, det kunde vara ett fysiskt bekymmer som mina handeksem, men det kunde även vara psykiska besvär som skuld, skam, oro, bitterhet, ilska med mera.
Jag pratade med en kollega om att jag var så himla sugen på att åka i väg på typ en yoga- eller meditationsresa. Hon frågade då om jag varit på ”Englagård”? Jag satt som ett frågetecken och undrade vad det var för ställe. Hon sa, om du inte varit där?! Då måste du bara åka dit!!!
En annan otroligt märklig sak vi var med om, och ett minne som vi alla kommer bära med oss genom livet skedde under en promenad som jag och mina barn tog. Vi hade precis gått in på grusvägen någon minut bort från huset då Vincent helt plötsligt säger ”Det är två som kommer och går där borta!”.
