”Hälsa Micke”
Jag måste bara berätta om en skum grej som hände nu, natten mellan fredag och lördag. Jag vaknar på natten runt kl. 3.45 och har lite svårt att somna om. Men när jag ligger där i sängen och är rätt långt borta så hör jag en mansröst viska i mitt högra öra ”Hälsa Micke”. Jag, hajar till och känner mig lite ställd… försöker landa i att jag nyss hade hört en mansröst viska till mig samtidigt som jag funderar kring ”Vem tusan är Micke?!” Ha, ha, ha. Jag tänker att det är nog någon på ”andra sidan” som skickat iväg en liten hälsning till ”Micke”… Men vet inte riktigt vad jag ska göra med den hälsningen?!, ha, ha, ha. Jag försökte ställa fler frågor för att få klarhet i hälsningen, men icke… inte ett ord fick jag till mig utan det blev mer att jag somnade. Och vakande på morgonen fundersam över den manliga rösten och hälsningen. Rösten lät inte som den kom från en gammal gubbe, inte heller en väldigt ung man… kan mer tippa att han kan ha varit runt 50-årsåldern? Men det är ju självklart jättesvårt utifrån att bara höra en röst…det skulle ju kunna diffa på några år nedåt och uppåt… Men tonen lät i förhållandevis ung, och även uttrycket ”Hälsa Micke”.. känns mer som en hälsning till en polare/ en vän.
Jag var tvungen att berätta om hälsningen för Anders på morgonen, ha, ha, ha. Ja… han visste inte riktigt vad han skulle svara på det, ha, ha, ha.
Jag funderade under dagen på alla Micke, Mikael och Michael jag mött under mitt liv. Jag har haft en kollega med det namnet… min känsla är att det skulle kunna vara till honom?! Om han nu kallas för Micke privat? Annars så hade jag en klasskompis som kallades för Micke när jag växte upp, kunde det vara en hälsning till honom? min kusin heter Michael… men det borde ju inte vara han?! Min bästa kompis när jag var barn hade en pappa som hette Michael och han gick bort när vi var små… tänk om jag hade hört ”Hälsa från Micke!”…. men näää, jag tror inte det…
Svårt med en sådan här sak som händer… man kan ju inte bara höra av sig till folk och berätta… eller kan man det?! Det kanske är precis det jag ska göra?! Hmmmm… Svårt!
Ja, jag blir väl inte mer klok på detta, men kände att jag ville skriva av mig och berätta då det varit mitt huvudbry under dagen… och inte något inlägg som känns relevant att spara på till framtiden… mer som en liten parantes i hur det kan vara att vara jag, här och nu, ha, ha, ha.
Kram från mig till er!
P.S. Min intuition sa till mig att det var min gamla kollega som hälsningen var till och jag tror att det kan ha varit en vän till honom som hade tagit sitt liv som kom med hälsningen. Så jag tog mod till mig och skickade dagens inlägg till min gamla kollega och sa att jag trodde att hälsningen var till honom och från vem. Han tackade och tog emot hälsningen och trodde med att det skulle kunna varit från honom. Hur fint är inte det?! Jag kände ju ingen rädsla av att höra rösten, bara ren kärlek! Mission completed! Jag har nu ”Hälsat Micke”.