“Nu ska hela rasket rivas”
Nu är rivningsarbetet på gång för fullt här hemma och jag tänkte att ni skulle få se hur det ser ut i vårt rivningskaos, ha, ha, ha. Jag började berätta om projektet i inlägget Projekt ”Blåsa ut hela nedervåningen”.
Jag har kommit fram till att än så länge så älskar jag detta! Det är sååå himla roligt att efter alla år i vårt hem kunna få tacka för tiden som varit och sedan riva ut skiten. Sååå mycket njutning på så många olika sätt!
Mitt största uppdrag under rivningsprocessen har varit att städa bort allt som rivs och det har varit ett jobb som jag stormtrivs med. Jag gillar verkligen när man får jobba med kroppen på det sättet, det känns som min kropp är gjord för den typen av arbete. Det är en sådan skön känsla i kroppen när man får ta ut sig fysiskt. Tacksamt även för de som river att ha någon som städar undan all skit som rivs ner.
Här kommer massa bilder på hur rivningsprocessen hittills sett ut och vad vi hittat i väggar som vi plockat fram. Så roligt när de sparat lite överraskningsgrejer när de byggde huset/renoverade det förr i tiden.
Vi har åkt och slängt en hel del på återvinningscentralen med, men vi har 3 mil enkel resa dit… så det håller inte att åka fram och tillbaka med allt som faktiskt är brännbart… så vi eldar upp det istället.
Det är en otroligt skön känsla att äntligen vara igång med renoveringen… man märker ju när man river hur skruttigt huset verkligen är! Det finns typ inget man känner ”det här vore det synd att slänga, det som är så fint”, ha, ha, ha. Allt har verkligen gjort sitt! Vi hittade en lapp bakom köket som visade att det var ett HTH-kök… från 1973, ha, ha, ha… så man kan med gott samvete slänga detta kök då det verkligen gjort sitt… egentligen för många år sedan… Det är ju inte så att vi bara har tröttnat lite och vill ha lite förändring och lite nytt, ha, ha, ha.
Jag har under rivningen haft med mig min KonMari metod, jag har tackat hemmet för allt det har hjälpt oss med och tiden vi haft ihop. Det har känts fint att visa respekt för vårt hus nu när vi monterar ner det.
Fortsättning följer…
Kram/ Johanna