Tacksamhet läkte mina eksem
Om jag kunde känna 100% tacksamhet och kärlek över mina handeksem och min allergi som varit så utmanande för mig i livet så borde jag ju kunna känna på liknande sätt på andra “trauman” jag varit med om?!
Flera år tidigare när vi var på Englagård (berättade här när vi var på Englagård både första och andra gången) så fick vi ju göra en övning där vi mötte vårat “Inre barn” (den övningen berättade jag om här).
När jag kom hem efter Englagård så kände jag ju att arbeta med sitt inre barn var med en nyckel till att må bra i mig själv och att läka mig själv (berättade här när jag arbetade med mitt inre barn). I den övningen så mediterade jag och gick ner i tuffa händelser i livet och såg händelserna med lite andra ögon, jag kramade om mig själv och tröstade mig själv och berättade för mig själv att jag skulle ta mig igenom händelsen och att allting kommer bli bra. När man befinner sig mitt i någon tuff period i livet så vet man ju inte hur framtiden kommer bli och ibland känns ju tuffa perioder sååå mörka och som att man ALDRIG kommer må bra igen, vissa av mina mörka perioder i livet då ville jag knappt leva längre, så djupt ner i en nedåtspiral har jag befunnit mig i tidigare i livet.
Efter att jag arbetat med mitt inre barn och gått igenom ALLA mina jobbiga minnen i livet… det tog några månader, men jag var målmedveten och jag kände att jag var på rätt väg och att övningen var så kraftfull och den hjälpte verkligen. Då var det som att varje jobbig händelse var inte så vass och taggig för mitt inre. Det var som att alla mina jobbiga trauman i livet blivit mjukare och inte lika jobbiga, de gjorde inte lika ont efter att jag arbetat med mitt inre barn.
Nu när jag hade hittat en ny nyckel till att läka mig själv så kände jag att jag ville göra samma övning som jag gjort när jag arbetat med mitt inre barn, men den här gången skulle jag gå ner i mina gamla minnen och höja vibrationen kring varje enskild jobbig händelse i livet och se händelsen utifrån TACKSAMHET.
Jag var sååå nyfiken över hur detta skulle gå… skulle jag verkligen kunna se skit som hänt i livet utifrån ett tacksamtsperspektiv? Jag visste helt ärligt inte, men jag kände att jag ville prova. Man har ju inte så mycket att förlora, bara tid.
Som alltid när jag ska gå djupt in i mig själv då behöver jag omslutas av vatten, har berättat om det tidigare i bloggen här i inlägget när jag började ge healing till mig själv.
Vi äger ju inget riktigt badkar, men jag fick ju ett plastbadkar i födelsedagspresent för många år sedan och det är samma badkar som jag fortfarande använder… det gäller att hitta sina lösningar, ha, ha, ha. Det var ju förresten här när jag gick min första Reiki kurs som jag för första gången fick kontakt med min själ och det var det som blev starten till min “andliga resa”. Det var även under den kursen jag fick till mig att jag behövde bada mer för att balansera upp mitt sakralchakra som var i obalans och att vatten var det element som hjälper till att balansera upp det (här har jag berättat om sakralchakrat).
Förutom att spola upp ett bad så gillar jag att tända ljus, sätta på lite “healing musik” från Spotify samt tända en rökelse. Att arbeta med flera sinnen som tillsammans hjälper mig att connecta inåt och möta min själ har blivit en viktig metod, sedan kan jag komma djupt in i mig själv utan rökelse och musik, men att omslutas av vatten är typ ett måste för mig.
Efter detta så var jag redo att möta mina inre trauman, jag bjöd in “mitt team” som jag har runtomkring mig att hjälpa mig i mitt inre arbete och så kopplade jag upp mig mot “universums” energier och gick sedan djupt in i mig själv och kom till Anders och min första kris som vi hade när jag var runt 19, jag gick ner i minnet på samma sätt som jag gjorde när jag arbetade med mitt inre barn. Jag tröstade mig själv och berättade för mig själv att vi kommer greja det här och att så småningom kommer vi hitta tillbaka till varandra igen. Här kopplade jag sedan på känslan av tacksamhet och sa att det är tack vare att du går igenom det här nu som du dels ser att du är stark och kan klara dig själv, men det är även tack vare den här händelsen som gör att när du och Anders hittar tillbaka till varandra så har ni ett ännu starkare band och en större kärlek till varandra. Jag kunde då känna ett inre skifte och att jag såg den upplevelsen med andra ögon och en annan energi. Om den upplevelsen tidigare blivit fri från taggarna och inte var så vass länge så kände jag den upplevelsen nu med tacksamhet och kärlek och det fanns inget kvar i händelsen som gjorde ont längre, händelsen var fylld av ett vitt ljus, tacksamhet och kärlek och den kändes till 100% läkt, det fanns inget kvar kopplat till den händelsen som skavde. Jag kunde se vad jag lärt mig och vad den händelsen gett mig.
Samma sak gjorde jag med andra kriser vi gått igenom under våra då typ 20 år tillsammans, och kvar fanns sedan bara en enorm kärlek och tacksamhet. När man lever med samma livspartner under så många år så tänker jag att det ingår att livet stormar ibland och så har det varit för oss med. Jag är idag otroligt tacksam över att vi fortfarande väljer varandra och idag är vi sååå måna om varandra och är bra på att se varandra och inte tar varandra för givet, om vi inte gått igenom de stormar som vi har gjort så tror jag inte att vi befunnit oss där vi är idag? Jag är sååå tacksam över att få ha Anders som min livspartner, vi är ett jäkla bra team och jag hade inte velat leva mitt liv utan honom!
När jag gjorde det här inre arbetet så var varje omgång en jobbig händelse som jag gick ner i och sedan kände jag mig “klar” med den tacksamhetsessionen.
Sedan kunde det gå några dagar innan jag kände mig redo att göra om arbetet för att gå ner i nästa tuffa period i livet.
Jag gick igenom ALLA de tuffa händelser i livet som jag berättat om i bloggen och för varje jobbig händelse så kunde jag faktiskt se den händelsen utifrån ett tacksamhetsperspektiv där jag även förlåtit mig själv och andra som sårat mig genom livet. Jag tänker att det ingår i livet att man ibland gör dumma grejer… att det är en del i ens livsläxa. Att vi alla går nog runt någon gång i livet med tunga känslor som exempelvis skuld, skam, ilska, bitterhet, självförakt med mera. Jag tror att hälsa inte handlar om att man bara ska leva på rosa moln och känna glädje, kärlek och tacksamhet över allt, utan hälsa handlar om att möta ALLA våra känslor, lyfta dem till ytan och se dem för vad de är och INTE sätta locket på.
Jag såg att ur ALLA mina motgångar så hade de faktiskt lett mig framåt i livet till något bra.
Jag gick ner i minnet när jag fick mitt missfall, som visserligen var tidigt, men ändå skapat ett inre trauma för mig. Jag kände tacksamhet över att jag där och då faktiskt fick ett hopp om att jag med kunde bli gravid och jag kände en tacksamhet över att tack vare jag fick vänta så länge som jag fick på att bli gravid med Vincent så var det ju faktiskt just vår fina grabb Vincent vi fick. Han var värd all väntan i världen och jag känner tacksamhet att just Vincent och sedan Mira kom till oss, jag hade inte önskat mig några andra barn. Jag är sååå tacksam. Det var ju även under vår kamp med att bli gravida och vår ofrivilliga barnlöshet som jag testade mig fram för att hitta andra lösningar på hur man kunde få till en graviditet. Jag testade ju akupunktur, fick presentkort på Floating och stod där med hon som höll behandlingen och helt plötsligt berättade jag för henne om våran ”barnkamp” och då tipsade hon i sin tur om kristallhealing som blev mitt livs första healingbehandling och snabbt efter den så blev vi gravida med Vincent, så häftig upplevelse.
Om jag tänker på min jobbiga period när jag led av PMDS, det är ju tack vare den som gjorde att jag snubblade in på och fick lära mig om högkänslighet och få insikter och förståelse om att vara högkänslig, den insikten är jag otroligt tacksam över. Jag hade ju gått på en kristallhealingbehandling när vi befann oss i vår gravidkamp och när jag under min PMDS mådde så dåligt och återigen var så desperat och testade allt jag kunde testa och det kändes som jag testat allt så kom tanken om ”tänk om kristallhealing kan fungera? Det funkade när vi skulle få barn, tänk om det funkar mot PMDS med?!”. Så det är ju även tack vare min PMDS som jag snubblade in på Reiki och healing som blev starten för mitt lite mer “andliga” liv. Det öppnade ju upp nya vägar för mig som jag inte innan ens kunde drömma om och det har jag min PMDS att tacka för! Den resan hade jag verkligen inte velat få ogjord på samma sätt som med mina handeksem som jag berättade om i mitt förra blogginlägg.
Det är ju tack vare att jag ”öppnat upp” så mycket som jag gjort som jag fått (och får) till mig så mycket från andra människor som kan hjälpa dem att må bättre i sig själva, men även att jag får en ökad förståelse för andra människor. Tänk så ofta ändå jag får till mig saker kopplat till andra människor som kan hjälpa dem på deras livsresa. Att arbeta som lärare och öppnat upp för den här förmågan är verkligen en superkraft som berikar mitt liv något enormt! Jag är sååå tacksam för detta med! Jag har berättat om alla mina upplevelser på bloggen, bland annat i inläggen här nedan:
Jag har ju sedan snubblat in på änglar och Svenska Healingskolan och gått massa med olika kurser där jag fått uppleva ännu mer saker som berikat mitt liv… och jag kan inte komma ifrån att det ändå är min PMDS som startade hela min andliga process. Den har hjälpt mig skapa så mycket magi i livet och hela mitt liv känns så expanderat till skillnad från förr när jag nästan enbart levde i kroppen. Nu är det som att jag har fötterna på jorden, jag lever i min kropp, samtidigt som jag har en kanal uppåt och har en nära kontakt med mig själ. Man kan även se den resan via bloggen. De första inläggen är inte särskilt andliga utan mer kroppsliga. Det kändes även då som jag mer levde i en kamp. Jag tror att ni med kan se en skillnad i mina blogginlägg i den vevan som Reiki och healing kom in i livet?
Det är ju så mycket skumma grejer som jag fått se, höra, känna och uppleva via att ha öppnat upp mer och det i sin tur har ju gjort att jag velat lära mig mer om det för att förstå alla mina upplevelser. Det har verkligen berikat mitt liv och skapat mycket förundran över hur saker faktiskt hänger ihop?! Det är ju inte bara någon händelse utan jag har idag varit med om en hel del saker, energier smittar ju (samt så är det ju ärftligt med hur öppen man är) så det har även varit spännande att få ta del av mina familjemedlemmars upplevelser med. Det ena har lett till något annat i mitt sökande efter att läka mig själv till kropp och själ.
Jag gick ner i minnet med min knäskada och kände tacksamhet över att skadan inte blev värre än den blev. Det finns värre saker man kan göra än ett trasigt korsband i knät. Det är ju tack vare min skada som jag idag inte tar min kropp för given utan njuter och är extra mån om min kropp. Att faktiskt ha förmågan att kunna springa är inte en självklarhet och jag är tacksam över att jag under en relativt kort period i livet fick göra den insikten som jag bär med mig genom hela livet. Jag känner fortfarande av min skada så det är ju inte så att knät är 100% bra, men tack vare den påminnelsen så fortsätter jag vara tacksam över allt jag ändå faktiskt kan göra med min kropp. Utan den motpolen så hade jag nog tagit kroppen för given och inte uppskattat min kropp och känt samma tacksamhet, omtanke och kärlek över kroppen jag har?!
I slutet av mitt inre arbete då hade jag jobbat igenom de tuffaste händelserna och då var det bara “småhändelser” kvar som poppade upp och då hade jag energi att arbeta med flera jobbiga händelser under samma tacksamhetsession. Allt grundar sig i hur stort energimässigt inre sår man har kopplat till varje enskild händelse.
Jag hade aldrig en plan över vilka händelser jag skulle arbeta med utan varje gång när jag gick djupt in i mig själv så var det som “universum” hade en plan och gav mig det jag skulle arbeta vidare med.
På samma sätt som när jag arbetade med mitt inre barn så kom jag till slut till en dag (ca 4 månader senare) när jag satte mig i badet och det inte kom någon mer jobbig händelse för mitt inre, jag hade arbetat klart med ALLA mina trauman som fanns för mitt inre. Jag minns att jag bara satt där med ett stort leende och det kändes sååå fantastiskt! Jag var klar!
Det som var så häftigt med den upplevelsen var att inom mig så fanns det en lätthet som jag ALDRIG någonsin tidigare känt och som jag inte ens visste att man kunde känna. Det var som att hela jag var fylld av ett vitt starkt sken som lös inifrån och ut. Jag hade INGENTING som skavde, inga inre sår, inga inre små taggar som satt kvar. Jag var bara fylld med tacksamhet och kärlek för mig själv och mitt liv, HELA mitt liv, både mina motgångar och medgångar! ALLA delar i mitt liv har ju format mig till den jag är och jag älskade den person som jag blivit. Det är som att jag hänger med min bästa vän i livet och vi har roligt ihop, vi skrattar, gråter, ventilerar, flamsar, leker och lär oss massvis med saker och firar livet på alla möjliga sätt tillsammans – Me, Myself & I, ha, ha, ha. Min kropp och min själ är ett jäkla team och för att må bra fullt ut så behöver man arbeta holistiskt med HELA människan.
Det gick bara några dagar från min sista tacksamhetssession, detta var i juni 2021, då läkte mina händer till 100%. Jag var då läkt till både kropp och själ till 100%. Jag hade levt med mina kroniska handeksem under drygt 6,5 år och hade VARJE DAG kämpat med att hitta lösningar av alla de slag för att läka mina eksem. Ibland behöver man landa i en acceptans, men jag kände att jag ville testa allt som fanns att testa innan jag hamnade där och jag kände att det fanns en lösning på mitt kroppsliga problem, jag hade bara inte hittat riktigt rätt nyckel bara. ”Sök så ska du finna” heter ju uttrycket och det tror jag starkt på, både i att läka sig fysiskt men även själsligt. Jag har i denna blogg berättat om ALLT som jag gjort längs med vägen för att läka mig själv i hopp om att det kanske kan hjälpa fler där ute att läka sig fysiskt och själsligt.
Alla pusselbitar hänger ihop på ett eller annat sätt och TACKSAMHET blev nyckeln till att läka mig till både kropp och själ.
Många av de böcker jag läst har ju egentligen kopplat samman det jag här fick uppleva. Jag tänker på mina inlägg “Tänk dig frisk” som jag berättade om här i bloggen, eller i de här inläggen “Hitta din övernaturliga kraft”.
Även boken ”Kroppens hemliga språk”, att se att kropp och själ faktiskt hänger samman och att sina fysiska åkommor faktisk kan grunda sig i själsliga trauman. Att man inte bara kan se till kroppen så som västerländsk medicin många gånger gör utan att man behöver gå djupare in i människan och läka andra delar än de man fysiskt ser.
”Bryt ovanan att vara dig själv” fick jag med en större förståelse för. Man kan ju inte fortsätta göra som man alltid gjort och förvänta sig andra resultat. Man måste ju skapa förändring i sitt liv för att förändring ska ske och då behöver man ju bryta vanan att vara sig själv.
Boken ”Lita till din inre kraft” gav med en större mening efter det att jag själv hittat den här inneboende kraften. Jag har i mitt sökande efter att läka mig psykiskt och fysiskt alltid känt och liksom vetat att jag kan läka mig själv, jag behövde bara hitta de rätta nycklarna för att komma fram till en lösning på mina problem. Jag är en lösningsorienterad person, oavsett om det är jag, mina barn, mina elever eller någon annan som har något problem så tänker jag ofta att problem är till för att lösa. Ibland behöver man tänka utanför boxen och testa sig fram för att hitta lösningar.
I böckerna om “Den självläkande människan” tog med upp om tacksamhet och hur viktigt det är att känna tacksamhet från hjärtat. Hjärtat är ju en central punkt och så viktig för att knyta an till vår själ. jag har skrivit det på många ställen i bloggen, här har jag ett inlägg om just hjärtchakrat. Om man har obalans i hjärtchakrat så kan man ju drabbas av bland annat allergier och det var ju detta chakra som var i obalans innan jag här gjorde min tacksamhetspraktik.
Hemligheten i att läka sig själv är att känna de här högfrekventa känslorna från hjärtat och inte hjärnan och tacksamhet är en av de högfrekventa känslorna som vi kan arbeta med.
Efter att jag läkt mina handeksem så började jag även tänka på vården och den ”hjälp” jag fått därifrån. Jag fick ju höra från någon sjuksköterska att ”vissa människor har eksem och man vet inte varför man har det, men det är något man får leva med resten av sitt liv och det som funkar bäst är att använda kortisonsalva”. Någon gång fick jag en utskriven kortisonsalva som jag använde och upplevde att det blev värre med den… då kollade jag på innehållsförteckningen och såg att den innehöll ju kemikalier som jag visste att jag inte tålde, en av de som fanns med på min allergilista som jag fick från hudkliniken när jag var 19 år gammal… helt galet! Då fick jag återigen vända min till vården och då fick jag ny kortisonsalva. Jag kan även berätta av jag bara egentligen använt kortison under tiden jag varit inne i vårdens program, jag tappade lite förtroendet för dem när jag hittade skadliga kemikalier även från det som blev utskrivna från läkare. Som kemikalienörd så var jag inte särskilt imponerad över vilka kemikalier som fanns i någon av mina kortisonkrämer så det känns fint att jag klarade mig utan dem. Men återigen så ska man göra det som känns bäst för en själv och lyssna inåt.
Jag fick under en period även testa att sola handen för att försöka bli av med mina eksem. När jag diskuterat mina egna metoder med vården som jag testat så har jag mötts av irritation och vid ett tillfälle blev jag även utskälld av en läkare. Jag berättade om att jag testat att utesluta gluten och att mina händer hade läkt inom bara några veckor och såg bättre ut än vad de gjort på många månader. Hon sa att det inte fanns någon vetenskaplig grund för att det fungerar och alla som tål gluten ska äta gluten och att jag kan ha förstört inför framtida blodprov och att det var bäst att jag börjad äta gluten igen.
Jag har ju även inom vården fått ta blodprov samt gjort lapptest för att få koll på vad det är jag tål och inte tål. Det jag landande i där är att oavsett om ett blodprov visar att jag inte har celiaki men att jag själv märker att jag mår sååå mycket bättre med mindre gluten i min kost… så spelar det väl inte så stor roll vad ett blodprov visar? Återigen, att lyssna på kroppens signaler och följa det som faktiskt känns rätt är rätt för mig.
Det var någon läkare jag mötte på hudkliniken som uppmuntrade mig att kemikaliebanta samt att hon trodde med på att det vore bra om jag fortsatte att tillverka mina egna produkter. Där fick jag även lära mig att göra mina egna allergitester. Så om jag inför några nya kemikalier i livet så kan jag lägga produkten på en bit plåster och tejpa dit dem på undersidan av armen och ha kvar dem där i drygt ett dygn… tro mig, det funkar! Ibland får jag kliande utslag som tydligt visar att det är en produkt jag inte tål… det har även blivit tydligt att jag inte tål våra plåster heller då jag får utslag av dem med, men de går över rätt snabbt, ha, ha, ha.
Jag tänker även när jag drabbades av mina hormonella besvär med PMDS och sökte hjälp från vården och det som de kunde erbjuda mig var antidepressiva tabletter, berättade om det här. Men även där hittade jag ju andra vägar som läkte mina hormonella bekymmer utan hjälp av antidepressiva tabletter.
Jag säger inte att det är fel med vården utan den är superviktig på många olika sätt. Men jag har lärt mig att det viktigaste är att jag lyssnar in MIN kropp och känner in vad den mår bäst av. Att anledningen till att jag faktiskt har läkt mig själv är att jag arbetat sååå mycket med mig själv på olika sätt. Varje pusselbit har varit viktig i min healing journey. Tänk om jag levt på som jag gjorde tidigare och ENBART följt vårdens råd, då hade jag nog INTE blivit läkt. Jag kan ju inte veta det… men det är så många aspekter som ligger till grund för att jag faktiskt läkte och jag kan i mitt fall inte tacka vården för det utan faktiskt tacka mig själv. Ha, ha, ha, jag måste peta in den här roliga filmen med Snoop Dogg “I wanna thank me”.
Att arbeta med TACKSAMHET!
Metoden jag använde under mina djupa tacksamhetssessioner blev ju en metod i att arbeta med tacksamhet, men det var inte den enda tacksamhetsmetoden jag använde. Jag började även varje dag skriva tacksamhetsdagbok. Det är en klockren metod att känna tacksamhet över både stora och små saker i livet. Jag märkte att efter att jag regelbundit skrivit tacksamhetsdagbok under några månader började aktivt tänka i tacksamhet under mina dagar så när kvällen kom och jag skulle skriva i min tacksamhetsdagbok så kände jag inte lika stort behov av det, jag befann mig ändå i vibrationen av tacksamhet.
Jag har aldrig sedan den här dagen “tappat” min tacksamhetspraktik. Jag vet inte om ni tänkt på det, men i bloggen är det ofta jag skriver saker jag är tacksam över så det är fortfarande en röd tråd i mitt liv. Även när jag berättat om mina gamla trauman i bloggen så har jag haft svårt att inte berätta om hur jag ser på händelserna idag, tacksamheten har bubblat igenom på många av de inläggen. Jag gillar fortfarande att skriva tacksamhetslistor och gör det regelbundet, men inte varje dag.
Dels så har jag en tacksamhetslista i min “Personliga almanacka” som jag berättade om här i mitt inlägg ”Journaling”. Tacksamhetsutövning är ju en vanlig grej i många “journaling böcker” det är ju inte så att jag är den första på bollen på att utöva tacksamhetsövning är en bra grej!
Efter att jag själv förstod hur viktigt det är att känna tacksamhet så hade jag även ett nära samarbete med våra nissar julen 2021 då de gav oss i familjen en tacksamhetsdagbok där vi tillsammans skulle fylla i saker vi var tacksamma över. En sådan klockren grej att göra ihop! Den är så himla fin! En bok jag alltid kommer att spara. Vi har skrivit vår tacksamhet i var sin färg, då kan man tydligt se vem som skrivit vad och man ser tydligt om det är någon som inte skrivit. Barnen tyckte det var svårt till en början att komma på saker de var tacksamma över, det krävs lite träning för att bli medveten om vad man kan vara tacksam över i livet.
Även i skolan har jag petat in tacksamhetsövning. Jag tog fram ett papper som blev som en liten dagbok där jag skrev “Min Tacksamhetsdagbok” som rubrik. På mentorstiden så delade jag ut “dagböckerna” och så fick eleverna skriva tre saker de är tacksamma över. Vissa elever kommer inte på någonting… tänk så viktigt att hjälpa dem i detta arbete! Då känns det verkligen som man gör en bra grej i skolans värld. Efter att eleverna har skrivit sina tre grejer så samlar jag in deras tacksamhetsdagböcker, jag förklarar att jag inte kommer läsa den, jag har inget intresse för det! Men att jag samlar in dem så jag kan ge ut dem vid fler tillfällen. Jag brukar vid mentorstid när vi har lite tid över att dela ut deras tacksamhetsdagböcker och så får de fylla på med tre nya saker de är tacksamma över. Efter ett tag så är deras dagböcker fyllda av saker de är tacksamma över, vissa av sakerna är ju gamla saker och det kan vara roligt att se saker de skrev som de var tacksamma för 1 eller 2 år tidigare. När de slutar 9:an så brukar de få ta med sig sina tacksamhetsdagböcker. Jag ÄLSKAR denna lätta och fina övning, hoppas att det blir en metod som mina elever bär med sig genom deras liv med.
Tänk ändå, jag hade en stark tro att jag kunde läka mig själv… jag hade bara inte hittat rätt nyckel så jag sökte varje dag på olika sätt hur jag skulle läka mig själv och jag gav inte upp.
Tänk på så många olika sätt jag byggde upp mig själv under den här resan till att bli ”hel” och tänk så mycket jag fick lära mig längs vägen tack vare den här livsresan!
Det var som om den här övningen med att gå djupt in i mig själv och se motgångarna som livsläxor utifrån tacksamhet, knöt ihop hela mitt liv och det kändes som att cirkeln var sluten. Efter den här händelsen så är det som jag ofta kan se mig och mitt liv ur ett fågelperspektiv där jag även under tunga perioder som jag varit med om även efter att jag läkt mina eksem kan få en förståelse varför jag behöver gå igenom mina motgångar och vad jag behöver lära mig av dem även när jag befunnit mig mitt i stormens öga så har jag känt ett högre syfte av det jag gått igenom vilket även hjälpt mig genom livets uppförsbackar. Jag har även börjat se andra människors motgångar och tuffa perioder i livet ur ett högre perspektiv på samma sätt som jag sett och ser på mitt egna liv.
Jag tänker att oavsett vad man har att tampas med i livet så tror jag faktiskt att man skulle kunna applicera många av mina metoder på olika psykiska, fysiska och själsliga “åkommor”.
Tänk om fler kunde komma i kontakt med den här inre kraften som vi alla har inom oss… jag tror att det med skulle vara en nyckel till att fler skulle må bättre i sig själva och även sprida det goa måendet till andra runtomkring och på så sätt skapa ringar på vattnet. Som jag sagt många gånger förut så smittar all sorts energi så det gäller att man ser efter sin egen energi och arbetar med den så kommer man även påverka sin omgivning.
Att arbeta med sig själv stärker även ens självkänsla och självförtroende och det är med gött att ha en stabil grund att stå på. Som så mycket annat i livet så är detta arbete ett livslångt arbete. Att arbeta med sig själv påminner lite om “sin kondition/styrka”. Ni vet om man tränar aktivt så bygger man upp sin kondition och orkar mer och blir starkare, men om man slutar så tappar man kondition och styrka. På samma sätt är det med sin personliga och själsliga utveckling, det gäller att man fortsätter att mata sin inre glöd/eld med saker som stärker en inifrån och ut annars kommer den inre elden/glöden att slockna.
En annan sak som jag måste flika in här och som jag nämnt flera gånger förut i bloggen är ju att jag kunnat göra den här resan och hunnit med så mycket som jag gjort har jag mina tidiga morgnar att tacka. Här berättade jag när jag startade min resa att gå från morgontrött till morgonpigg. Här berättade när jag tog det ett steg längre och gick typ med i 5 am club. Jag gjorde ju en uträkning i bloggen i mitt inlägg ”Doktorns hemligheter” där jag skrev:
”När jag går upp klockan 5 varje vardagsmorgon (skrev här om 5 am club) så får jag 1h och 20 min egentid på vardagar. På helgen går jag upp mellan 5-6 (ibland 7 om vi varit uppe sent). Familjen vaknar och kommer upp runt klockan 9… Vilket innebär att varje vecka så får jag MINST 12,5 timmar SJÄLV, som är MIN egentid (tänk, det är typ 2 dygn av egentid varje månad och 24 dygn på ett år… och då är det i underkant, tror att det blir typ 1 månad varje år jag får egentid… på loven så blir det många fler timmar då det är helg varje dag för mig, ha, ha, ha). Den tiden investerar jag i mig själv”. Då är det ju även om jag skulle vara vaken dygnet runt och ha ”egentid”, jag sover ju med…
Jag känner att jag tack vare mina tidiga morgnar lever mitt liv fullt ut och har kommit in i en dygnsrytm som jag mår gott av. Att vara trött på kvällarna och pigg på morgonen gör mig gott och jag får ut mer av min tid än vad jag fick förr när jag mer ägnade kvällarna åt att titta på serier. Jag hade inte velat ”offra” min heliga morgonstund att titta på serier, nä, den tiden använder jag klokare.
Min plan med bloggen är att fortsätta berätta om saker jag varit med om och upplevt samt fortsatt att lära mig genom kurser jag går, böcker jag läst, goa recept jag snubblat in på och saker jag anammat för att fortsätta ta hand om mig själv. Kanske det kan inspirera fler?
Man behöver ju lyssna inåt till sin själ kopplat till vad som är rätt, det som är rätt väg för mig behöver ju inte betyda att det är rätt väg för dig. Man ska alltid följa sin egna inre kompass när man navigerar fram i livet.
Tänk ändå att mycket av det jag skrivit om i bloggen har jag bara gjort för mig själv och vissa saker har jag berättat för de runtomkring mig, men inte mer än så. Jag tror inte ens att de har förstått vidden av allt jag tagit mig an under många års tid?
Det är sååå roligt att få dela detta med er via min blogg! Jag är sååå stolt över denna blogg, jag tycker den är klok och väldigt fin och det vore ju jätteroligt om fler snubblade in på den och att den fick skapa större ringar på vattnet. Så om det finns några inlägg som berört dig eller väckt nyfikenhet eller inspiration, dela gärna med dig till andra! Jag skulle bli jätteglad!!!
Jag känner att de här inläggen kopplade till tacksamhet är så stora och viktiga för mig och jag vill att bloggen ska få vila lite i vibrationen av tacksamhet så att det inte kommer fler och fler inlägg och så blir bara de här inläggen några i mängden som försvinner i ett flöde. Så jag har bestämt mig för att pausa mina blogginlägg en liten period så kommer jag tillbaka till bloggen igen om några veckor.
Under tiden så kan du ju kika runt lite i några av mina andra 428 blogginlägg, ha, ha, ha.
Idag delar jag åter igen den här låten ”Bliss – I am the light of my soul” som var min mest spelade låt på Spotify 2019 *fniss* och låten jag fick till mig efter min andra Reiki kurs. Låten stämmer väldigt mycket in på hur jag kände och känner för min kropp och själ efter den här resan i att läka mig själv inifrån och ut.
Bamsekramar till dig/ Johanna