Jag grät av tacksamhet över mina eksem…
Idag ska jag berätta om en annan häftig och märklig upplevelse jag var med om på en av mina löprundor.
Löpning för mig är ju inte bara “att gå ut och springa”, nä, det är så mycket mer än så. Det är under löpningen jag landar i mig själv, får tillbaka mitt andetag, connectar inåt, kan få inre vägledning, ser allt med en klarare blick, grundar mig själv med mera. Jag skrev ett inlägg för länge sedan som jag döpte “Löpning, min vän i livet” och det stämmer fortfarande väldigt bra.
Tillbaka till min upplevelse!
Jag sprang och hade bara kommit knappt 1 km hemifrån när jag började få tankar om mina handeksem och varför just jag av alla människor skulle vara så känslig mot kemikalier? Jag kände en bitterhet och en uppgivenhet kring att ämnen som andra kan använda i deras vardag utan några som helst konstigheter så får jag vätskefyllda blåsor av som spricker, blöder och gör ont, hur knäppt är inte det?! Precis när jag tänkt klart de här tunga och negativa tankarna så är det som att min själ expanderar och jag ser mig från ett fågelperspektiv som från trädtopparna tittar ner på min kropp där nere där jag springer. Jag är kvar i min kropp samtidigt som jag ser mig själv ovanifrån och så hör jag för mitt inre “Johanna, vem skulle du vara utan dina handeksem? Tänk vad de har gett dig i livet!”. Fortfarande såg jag mig från ovan och jag började se hela mitt liv ur ett fågelperspektiv. Jag såg mig själv som 19-åring som utbildade mig till frisör och där efter jag tagit mitt gesällbrev fick min kemikalieallergi. Jag såg med tacksamhet över att jag ändå gått den vägen då det var där jag träffade Anders, mannen i mitt liv. Jag kunde se allt vad frisörutbildningen gett mig i form av kunskaper att jag aldrig själv behöver gå till frisören då jag kan klippa och fixa mitt eget hår, men även att jag kan klippa mina familjemedlemmar, tänk vad mycket pengar vi sparat på det.
Jag tänkte på att jag gick från att vara väldigt blyg till att kasta mig ut och möta människor i samtal vilket är en styrka när man träffar andra människor som man socialiserar sig med, eller möten med vårdnadshavare på skolan. Det är en förmåga som jag haft nytta av på väldigt många sätt.
När jag utbildade mig inom healing och lymfmassage så känner jag mig lugn och trygg i att göra behandlingar på andra människor och det har jag med frisöryrket att tacka. Jag kände även att frisöryrket inte var rätt för mig så mina eksem gav mig en spark i rumpan att rätt så snabbt göra något annat i livet som varit mer rätt för mig och mitt “soul goal”. Att utbilda mig till lärare och få lära mig att lära ut till andra är verkligen något som jag och min själ brinner för och jag har faktiskt mina eksem och min kemikalieallergi att tacka för det.
Sedan när mina handeksem kom tillbaka när jag var 29 år så började ju nästa resa i att utforska och hitta lösningar som kunde vara vägen till att läka mina eksem, tänk sååå mycket jag har gjort och lärt mig i min healing journey, helt galet mycket när man tänker på det, ha, ha, ha.
Jag hade ju redan snubblat in på E-ämnen, Plastbantning och Teflons påverkan på vår hälsa så steget till att återigen börja kolla innehållsförteckningar på kemikalier i hår/hudvård/rengöringsmedel kändes inte så avlägset från resan som jag höll på med.
Jag började kemikaliebanta, göra egna produkter samtidigt som jag arbetade med mig själv och personlig utveckling. Detta var ju i vevan jag hade min PMDS och mådde väldigt dåligt i mig själv flera veckor varje månad under några år. Jag försökte ju med mina metoder läka mig både fysiskt och själsligt.
Jag kemikaliebantade ju även på jobbet och involverade eleverna i min kemikalieallergi, vi granskade produkter och kollade över vilka ämnen saker innehåller, hur mycket de kostar, vilken påverkan på miljön olika kemikalier har och hur de kan påverka vår hälsa. Jag hade inga pekpinnar utan mer gjorde övningar för att väcka en reflektion kopplat till de kemikalier vi omges av och att göra eleverna mer medvetna konsumenter. Jag hade ALDRIG haft sådana här kunskaper om det inte hade varit för min allergi.
Jag hade med mig alla mina egengjorda produkter som eleverna fick titta, känna, klämma och prova.
Jag fick ju även eksem av bindor och började reflektera kring vad tamponger och bindor innehåller och hittade ju tack vare mina eksem kloka alternativ som jag även berättade om i skolan.
Jag snubblade ju in på tarmflorans betydelse för hälsan och hur man kan arbeta med maten som medicin till att läka sin kropp.
Jag laborerade med maten och testade glutenfri kost och upptäckte hur bra jag mådde av det tillsammans med att mina eksem läkte och blev väldigt mycket bättre av att välja bort gluten. (Berättade här i mitt inlägg ”Feel Good Food om min matresa till att äntligen ha hittat ”min” mat som jag mår toppenbra av).
Jag lärde mig om kemikalier från elektronik samt hur viktigt det är med växter i hemmet.
Jag lärde mig om läkeväxter och “häxans apotek”. Hur man kan ta hjälp av läkeväxter i vardagen.
Jag har ju tack vare min allergi även fått lära ut om mina kunskaper i skolan men även nu via min blogg, så på något sätt så har den ju även skapat ringar på vattnet att inspirera och lära andra på deras livsresa. Jag tänker att många av de kunskaper jag fått lära mig är ju kloka för alla människor, oavsett om man har eksem eller ej. Jag tror att ALLA skulle må bättre i sig själva om man anammande lite av allt jag snubblat in på i livet?!
Där på min löprunda, fortfarande att jag såg mig från ovan där jag sprang till att med en klar blick faktiskt se vad mina handeksem hade gett mig. Jag hade faktiskt INTE velat vara utan alla de här kunskaperna, de hade ju format mig till den Johanna jag var idag. Jag kände så mycket kärlek, stolthet, och tacksamhet över mina handeksem och vad de gett mig i livet och jag var från hjärtat fylld av tacksamhet och då började tårarna av tacksamhet och kärlek komma. Känslorna av ilska och bitterhet över mina eksem var som bortblåsta, de existerade inte längre och jag har aldrig sedan den dagen känt några så tunga tankar om min kemikalieallergi.
Jag kom tillbaka till min kropp och såg mig inte längre från ovan, ögonblicket varade under ca 0,5 km på min löprunda, så det var ändå under en rätt lång tid. Jag var så tagen av det jag nyss hade fått vara med om samtidigt som mina lyckotårar fortsatte att komma.
Det var som att något hände inom mig, att som ett av mina inre sår blivit läkt till 100% och jag kände att jag hade hittat metoden som skulle få hela mig att läka till 100%! Jag bara visste det!
Jag har i efterhand funderat mycket på den här upplevelsen i mitt liv, den kändes som en “utanför kroppen upplevelse” som jag hört andra varit med om. Jag har ju berättat om det på flera olika ställen i tidigare i bloggen i bland annat inlägget “Hon som ser” där Anna-Lena Vikström berättar bland annat att hon lämnat kroppen och svävat iväg under natten när hon sovit. Jag har en person i min närhet som även varit med om en liknande upplevelse men det var under en natt när hen sov.
I mitt inlägg “Livet efter döden-del 2” så berättade jag om Anita Moorjani som dog och kom tillbaka och att hon i det läget med lämnade kroppen och såg sig från ovan. Så jag tänker att själen kan lämna kroppen på lite olika sätt.
En annan tanke jag haft kring min upplevelse är att jag funderat på om det kan finnas någon koppling till kraftdjur och “örnen”. Jag har ju här tidigare i bloggen berättat om kraftdjur.
Jag har vid två tillfällen varit med om ett möte med en fågel som jag tror skulle kunna vara en örn. Berättade om dem i mina inlägg “Fågeln i rummet” samt “Fågeln skrek i mitt öra”.
Under min löprunda så var det ju som att jag svävade ovanför min kropp och tittade ner på kroppen så som en fågel skulle kunna gjort, som att det var örnen som svävade i luften lite ovanför trädtopparna och tittade ner på mig där jag sprang men att ”örnen” och jag var ett.
Det var så häftigt för jag var ju samtidigt kvar i kroppen och såg ju vägen framför mig där jag sprang samtidigt som jag var “expanderad” och såg mig från ovan samtidigt som jag såg hela mitt liv kopplat till mina handeksem spelas upp som en film för mitt inre.
Det var en sååå häftig upplevelse och en stund som jag på samma sätt som mina andra mediala upplevelser kommer bära med mig i hjärtat så länge jag lever. Den här upplevelsen är helt klart en av mina mediala upplevelser i livet som ligger i toppen kring saker som påverkat mig mest. ”Solen” är ju den mest kraftfullaste upplevelse jag haft, men ”ljusfenomenet” var ju med sjukt häftigt. ”Fågeln i rummet” var med en sådan där upplevelse som jag ALDRIG kommer glömma. Men även upplevelsen när jag fick vara med när Vincent fick kontakt med min farmor och farfar är med väldigt stor för mig... och allt jag fått känna, få till mig och uppleva när jag själv gjort healingbehandlingar på folk. Jag är sååå tacksam över att jag fick vara med om och uppleva den här stunden på min löprunda, den kommer jag bära med mig djupt in i mitt hjärta så länge jag lever.
Tänk om folk visste att löpning kan vara något mer än att bara springa en runda, att det kan finnas så mycket mer djup i en löprunda på liknande sätt som man kan uppleva vid healing eller meditation.
Om jag skulle stå vid “himlens port” och gå ner till att leva om livet Johanna och fått frågan om jag skulle vilja välja vägen att drabbas av handeksem och kemikalieallergi eller om jag skulle få några andra utmaningar att lära mig av så hade jag alla dagar i veckan tackat ja till den här utmaningen, ha, ha, ha. Hur knasigt det än låter och hur jobbigt det är med eksem och hur gärna jag vill leva utan dem så kan jag inte komma ifrån allt jag fått uppleva och vara med om tack vare mina handeksem.
Jag tänker att det här förhållningssättet måste ju kunna funka för andra människor med andra åkommor?! Om man ser det man drabbats av som en livsläxa och något man kan läka sig ifrån, att hitta grunden till varför man har sina åkommor och försöka läka sig själv så gott man kan. Värre är det nog om man ser sig som ett offer, fastnar i en passiv nedåtspiral och inte agerar, sitter bak i sitt fordon som kallas livet och att man själv inte är i förarsätet och styr. Jag tror att om man lämnar över sin hälsa helt till andra och att andra ska fixa så man mår bra då blir man passiv. Hälsa för mig är ett aktivt jobb och ibland krävs det att man krigar på lite extra för att upprätthålla en hälsa.
Jag tror att om man lever ett liv på jorden och INTE anammar de lärdomar som livet ger så tror jag att man behöver lära vidare om det nästa liv, ha, ha, ha, så det kanske är bäst att lära så mycket man kan under det här livet så kan man släppa skiten till nästkommande liv *fniss*.
Idag bjuder på jag den här fantastiska låten ”En stund på jorden” med Laleh. Jag har haft den tidigare i bloggen men kände att den var väl värd att lyfta in igen.
Just nu har jag en stund på jorden i den här ”Johannakroppen” och jag tackar livet varje dag för att jag fått en dag till att leva, det är ju ingen som vet när vi tar vårat sista andetag och jag vill leva livet fullt ut, på mitt sätt, så länge jag andas.
Kram på er/ Johanna