Drunkna inte i dina känslor – HSP (Highly Sensitive Person)
En dag kom Anders hem med en inslagen present till mig… det var en bok som hette “Drunkna inte i dina känslor”. Det var så olikt honom att ge mig en bok då han själv inte läste särskilt mycket. Han hade tydligen gått till en bokhandel och frågat den som jobbade där om hen visste en bra bok för någon känslosam och obalanserad person som mig. Det var ett solklart val för hen som plockade fram den här boken. Jag blev jätteglad över hans omtanke och började genast läsa den!
Den beskrev att det finns personer som är Högkänsliga (HSP-personer) och jag fick en chock… det var som om hela boken beskrev hur jag var som person?! Jag hade då aldrig hört talas om att det fanns något som hette högkänslig?! Det var som om jag äntligen lyckades sätta en klockren “diagnos” på mig själv och det gav en förklaring varför jag var så känslig och upplevt mig som konstig och att det inte var något fel med det vilket var en enorm befrielse. Tydligen är 15-20% av befolkningen högkänsliga. Kanske någon mer där ute som läser det här och att polletten kanske trillar ner hos dem med?
Det finns en förening i Sverige för högkänsliga, även grupper på Facebook för högkänsliga för att möta “likasinnade”.
Som högkänslig så är man extra känslig för intryck, då man tar in så mycket av omgivningen. Man kan även upplevas som blyga och tillbakadragna. Man kan ha svårt för snabba förändringar och kan behöva få extra tid på sig att landa i saker och anpassa sig. Man kan även behöva tid att få varva ner efter man har varit iväg på saker, eller efter en jobbdag då det är mycket intryck man behöver smälta.
Jag har alltid varit en ensamvarg som inte haft så stort behov av att ha massa folk omkring mig. Jag hade under skoltiden mest en nära vän jag umgicks med och hade inte så stort behov av att alltid umgås med folk på min fritid då jag var helt slut när jag kom hem från skolan. Jag gillade att träna fotboll och innebandy när jag växte upp men hade svårt för det sociala i omklädningsrummet och utanför planen.
Att utbilda mig till frisör och få arbeta som frisör tvingade mig in i att möta människor. Jag kunde ju ha 18 kunder som mest på en dag och att vara så pass intim med folk som man är när man står och fixar med någons hår gjorde att jag ändå rätt tidigt i livet fick träna på min sociala förmåga. Jag har frisöråren att tacka för mycket och den här biten utvecklade mig enormt som människa. De som möter mig idag har nog svårt att tänka sig mig som en sluten och blyg person. Jag sa ju knappt ett ord under lektionerna på grundskolan, fick fullkomligt panik när jag fick ordet och skulle tala inför klassen. Redovisningar var en fullkomlig mardröm och det kändes typ som jag skulle svimma vid varje sådant tillfälle. När sådana minnen kommer upp så kan jag bli fascinerad över hur mycket träning av alla de slag kan lära och utveckla en människa… Idag är ju det här mitt yrke... att stå framför folk och undervisa... livet är allt bra märkligt ibland.
Jag kunde även förstå varför den högljudda och stimmiga miljön i en idrottshall inte passade mig särskilt bra. Det var alldeles för mycket intryck och rörig miljö för en känslig person. Jag kan förstå att arbeta som enbart Hkk-lärare passar mig så himla bra. Jag har min sal jag arbetar i, jag slipper flänga runt. När eleverna går så får jag tid för återhämtning i mitt klassrum och jag kan välja själv när/om jag går ner till personalrummet och möter andra. Man kan förutom ljud även vara känslig för lukt och smak.
Jag har galet lätt för tårar, jag kan sätta på tv:n och sekunder senare kan jag sitta och gråta om det är något känslosamt då hela jag fylls upp av känslan de förmedlar. När jag pratat med elever och jag pratat från hjärtat ex. Att jag är stolt över deras resa och hur långt de har kommit så kan jag helt plötsligt sitta där och börja gråta… ha, ha, ha… stackars elever.
Jag är även känslig för saker jag äter och kemikalier jag får på kroppen. Det kunde med att förklara varför jag reagerade så starkt på hormoner i minipiller som jag skrev om i gårdagens inlägg. Det är som om alla mina sinnen är superkänsliga.
Det är inte ovanligt att högkänsliga även har som ett utvecklat “sjätte sinne” där man upplever många mystiska och spirituella upplevelser… men i detta skeende hade jag dålig koll på det… det kommer senare i bloggen…
Jag är än idag sååå tacksam över att Anders gav mig den här boken! Tänk ändå vad böcker kan göra skillnad! Man behöver egentligen inte ens köpa böcker då vi har så fantastiska bibliotek som t.o.m. gör dem gratis! Det är bara att gå och låna, läsa och lära!
Jag är idag så himla tacksam över min högkänslighet, jag ser det som en sådan superkraft och hade inte velat vara utan den! Tack vare den så har jag upplevt både det ena och det andra… saker som jag kommer berätta mer om i bloggen framöver och som verkligen har berikat mitt liv!
