Reiki Master
Jag hade bara en kurs kvar inom Reiki och med den så skulle jag bli Reiki Master. Efter den kursen så kunde man själv initiera andra i Reiki samt hålla i egna Reikikurser.
Jag har aldrig riktigt vetat vad jag ska med mina kurser, det enda jag känt är att jag velat utforska och lära mig ALLT jag kan inom detta spännande område då det berikat mitt liv och jag har fått in ett spännande inslag i mitt liv som jag fullkomligt älskar.
Så jag anmälde mig till kursen och jag var sjukt taggad att få gå och uppleva den. Även den här kursen gick jag hos Carina på Kristall & Healingboden i Jönköping.
När jag kom dit så var det bara jag, Carina och en man där och det var bara jag och han som var anmälda och skulle gå kursen. Jag har redan efter min första Reikikurs känt att fler borde lära sig Reiki. Varje kurs jag gått har varit såååå rolig och så har vi varit sååå få… Jag har tänkt att många vet nog inte ens vad Reiki är, eller att det finns… och såååå fin kurs till såååå få människor… det går liksom inte ihop. Jag har sedan mina kurser funderat på hur man kan nå ut till fler och berätta om Reiki… och ja… bloggen är ju en kanal.
Mannen och jag presenterade oss för varandra och jag minns att jag blev lite avundsjuk för han skulle satsa på Reikin och börja jobba med den. Han hade fixat företag, lokal och skulle dra i gång på riktigt nu efter att han med blivit Reiki Master…. Tänk ändå att kasta sig ut och våga satsa på sin dröm… även om den är så flummig. Ibland kan jag med önska att jag hade mer tid för behandlingar och readings.
Även på den här kursen så fick vi lära oss nya symboler. Det var mästarsymbolerna ”Usui Dai Koo Myo”, ”Raku” (även kallad Eldorm) samt ”Tibetan Dai Koo Myo”.
Jag minns att under initieringen så blundade jag, slappnade av, andades och sedan möttes jag av ett starkt ljus bakom mina ögon. Jag kände mig återigen lite yr och efter en kort stund var jag klar. Carina frågade hur det kändes och jag berättade om det starka ”ljuset”. Hon skrattade och sa att jag måste befunnit mig ”högt upp”… funderar på om hon sa att man inte behöver befinna sig riktigt så högt upp? Ha, ha, ha… men kommer inte riktigt ihåg… det är ju några år sedan.
Vi fick sedan även testa att initiera varandra då tanken är ju att man ska kunna göra detta på folk efter man är klar med kursen.
Jag minns att när jag stod där och skulle initiera symbolerna i mannen så kom jag in i någon form av meditativt flow. Symbolerna satt som ett smäck och som ett rinnande vatten kunde jag dem, jag kände mig nästan som en konstnär som stod och målade på sitt konstverk. Det var en märklig känsla.
Vi hade en trevlig stund och vi pratade om ditten och datten. Jag kände att jag ville berätta om ljusfenomenet, solen och fågeln i rummet… för att se vad de trodde jag hade upplevt och om de med varit med om något liknande (Har berättat om dem i tidigare inlägg). Mannen satt mest och gapade, ha, ha, ha… han hade aldrig varit med om något liknande i hans liv. Carina sa att hon var med om märkliga och häftiga upplevelser när hon ”öppnade upp” som ung…. hmmm… var det, det som hade hänt mig? Hade jag ”öppnat upp”?!
När jag berättade om fågeln i rummet så blev hon lite tyst och sa ”idag på morgonen så började jag tänka på The White Eagle, den har jag inte tänkt på under hur många år som helst och jag fattade inte varför jag började tänka på den idag på morgonen… det kanske var den som hälsade på dig den där natten?”.
Jag hade aldrig hört talas om The White Eagle och visste inte vad det var för fågel, ha, ha, ha. Carina berättade om den men att hon själv inte kunde så mycket. Jag har för mig hon sa att det var någon form av andlig guide, en andlig lärare som hjälper till att ”öppna upp” och utvecklas medialt. Jag har inte hittat jättemycket om denna fågel och jag såg ju den inte… bara hörde och kände… men det var ju en stooor fågel och det kändes som en rovfågel… så mycket är jag säker på.
När jag berättade om ljusfenomenet och solen och om min änglatarotkortläggning kopplat till solen och Ärkeängel Uriel så tyckte Carina att det kändes som en större energi än en ängel… hon sa att änglar inte brukar vara så stora… Men att jag skulle lyssna inåt då jag själv sitter på svaret, ha, ha, ha… Det är sååå ofta man hör detta inom det spirituella… men jag vet ju att de alla har rätt… men ibland vill man bara att andra ska berätta saker för en, ha, ha, ha.
Det var sååå befriande att få sitta och prata fritt om mina upplevelser… jag har haft så mycket som jag hållit för mig själv och att få sitta i ett forum och berätta utan att vara rädd för att bli dumförklarad kändes så skönt!
Vi hade en mysig dag och jag är så himla tacksam att jag valde att gå kursen.
Ibland funderar jag på vad livets vägar kommer leda mig vidare till. Ibland tänker jag att ”aha, vad det därför jag utbildade mig till frisör? För att jag nu i livet inte skulle ha några större svårigheter att ge behandlingar på kunder? Är det därför jag utbildat mig till lärare för att jag även ska lära ut det jag lärt mig till andra?”
Det som håller mig tillbaka just nu i livet är att jag trivs väldigt bra med att arbeta som lärare, jag har fantastiska kollegor, elever som jag älskar att lära ut till, en lön som jag är jättenöjd med… tror det skulle bli svårt att tjäna bättre via kurser/behandlingar…. Jag är ledig med mina barn mycket och får hänga med dem och min familj mycket på helger, kvällar och lov… Om man gör behandlingar på folk eller håller kurser så skulle väl det ofta vara just de tiderna…
En tanke jag har är att den dagen mina barn är stora och inte är så sugna på att hänga med mig så kanske det passar sig för den här typen av aktiviteter?
Jag funderar däremot om jag skulle kunna skapa onlinekurser som sköter sig självt lite mer… jag har ju själv gått massa onlinekurser och de har ju varit hur bra som helst! Då kan man ta det när det passar… det skulle passa mig bäst där jag befinner mig i livet just nu…. Jag tänker att om jag ska rodda med det så blir det dagen jag är ”i fas” med min blogg… just nu berättar jag ju om år 2020… så jag börjar ju närma mig, ha, ha, ha.
