SwimFin och Simträning
Jag måste bara tipsa om SwimFin om man har barn som inte kan simma. Det är en hajfena som man sätter runt barnets mage vilket gör att de får en större rörelsefrihet runt armarna till skillnad från armpuffar eller andra flythjälpmedel, de kan då träna på alla möjliga olika simtag på ett mer korrekt sätt. Huvudet är automatiskt ovanför ytan om bara barnet har liiite egen balans. Man kan växla mellan att simma på mage och rygg samt att bara guppa runt i vattnet. Att man ser ut som en liten haj när man simmar runt i vattnet är rätt skoj det med. En grej som är toppenbra är att den även hjälper till olika mycket beroende på hur bra ditt barn är på att simma. Om ditt barn inte kan simma så hjälper den till mer och ger en större flytförmåga, men om ditt barn faktiskt typ kan simma så hjälper den till mindre. Bältet ger mer stöd ju lägre barnets tyngdpunkt är, hur smart är inte det?! Löv it!
Något annat som är bra är att man slipper blåsa upp den, man bara lägger den i badväskan och drar på barnet när den när man kommer fram. Den är smidig att ta på och ta av. Den finns i rätt många olika färger och det är en jättefin produkt på många olika sätt.
Åldersgränsen för SwimFin är tre och det kan ju vara bra att känna till om man funderar på från vilken ålder man kan använda dem ifrån.
Jag brukar ju sälja saker på loppis som barnen vuxit ifrån, men de här tror jag inte att jag kommer sälja?! De är ju klockrena att ha hemma om man nu åker ner till sjön med andra små barn som inte kan simma, då kan de ju låna dem… vem vet… kanske att de håller för framtida barnbarn? De kanske slutar göra sådana här smarta fenor och då kan de ju vara ”bra att ha”?! Ha, ha, ha, vi får se! Riktigt bra grej i alla fall och vi är suuupernöjda!
Vi gillar att simma ut i vår lilla skogsjö och båda mina barn är sådana vattendjur. Vincent är ju 11 år nu och jätteduktig på att simma så han slutade helt med hajfenan förrförra året och då hade han den bara på när vi skulle simma längder med oss i sjön. Vi brukar simma ut till typ halva sjön och sedan vända och då var det en trygghet och en frihetskänsla för honom att haka på. Vi köpte hajfenorna 2018 och Mira började förra året simma med oss ut långt i sjön med hajfenan och även den här sommaren så kommer hon ha den som stöd.
Den enda grej som vi har upplevt som en nackdel med hajfenan är att det kan kännas lite pinsamt att ta på sig den om man är i ”fel” forum och om barnet börjar bli lite större. Att vara vid en badplats där man typ är ensam med att gå runt med en hajfena på ryggen kan kännas jobbigt. Jag minns i slutet när Vincent använde den när vi var vid havet och det var mycket folk där så fick vi ta med oss fenan ut i vattnet och där kunde han ta på sig den. Bäst är det om det är någon mer som har hajfenan på sig, klockrent om man har syskon som med har hajfena eller ännu bättre – om man har med någon kompis som med strosar runt med en hajfena på ryggen.
Det är sååå tråkigt när det kommer till Mira och simning. Hon ÄLSKAR att bada och vara i vattnet. Hon har tjatat på oss att få börja på simskola men vi har inte fått ihop det med våra arbetstider och då jag är utbildad idrottslärare så har jag tänkt att jag ska lära henne simma på samma sätt som jag (och Anders) lärt Vincent så jag har inte känt att jag ska gå ner i tid bara för att hon ska gå på simskola. Men i årskurs 2 som hon gick i nyss så skulle de börja simträna i skolan. Hon längtade och längtade, hon pratade hela sommarlovet om denna simskola som hon skulle få gå på när hon började andra klass.
När det äntligen var dags för simning i skolan så typ hoppade min sjukt morgontrötta dotter ur sängen för att dagen hon väntat på ÄNTLIGEN var där. Hon var så otroligt taggad min lilla tjej. När hon kom hem från skolan den dagen så grät hon, hon bröt ihop fullständigt då det var bland det värsta hon varit med om på denna simskola. Hon sa att hon ALDRIG ville simma där igen. De hade varit så stränga och de var som militärer tyckte hon. Man fick bara sitta på en bänk och vänta och så fick barnen gå ner om det var två och två och simma, och de skulle vara under vatten och hon blev jättestressad över deras upplägg. Hon fattade inte att man gjorde så mot små barn som skulle simma där första gången. Jag hörde av mig till deras lärare och han förstod lite hur hon menade och det verkade inte som han heller var helt imponerad på deras upplägg. Det var ingen personal från skolan som höll i simundervisningen utan det var personal från simhallen. Jag förstår om de måste ha struktur och disciplin när de har en hel skolklass som de ska ha koll på och att de ska få koll på hur mycket de kan men man önskar ändå att det skulle varit mer lekfullt… de gick ju ändå bara i åk 2.
Ja, i årskurs 2 så har simningen varit bland det värsta hon gjort under hela läsåret och vi har kämpat för att hon ska gå i skolan de måndagar det varit simning på schemat. Sååå tråkigt när det blir så, när man har ett barn som ÄLSKAR vatten och att bada. Jag kan tänka mig att det är fler föräldrar där ute som har barn som får ångest och oro på liknande sätt fast kanske av lite olika anledningar när det kommer till simning i skolan.
Jag blev ändå förvånad när jag för några veckor sedan fick ett mejl från Idrottsläraren att Mira inte klarade målen för åk 2 att simma 25 meter på mage och 10 meter på rygg… det känns som de fått möta ett annat barn i vattnet än den dotter jag möter hemma. När jag berättade för henne att hon inte var godkänd i detta moment så bröt hon ihop, jag tänkte att om de inte har berättat det för henne i skolan så skulle hon ändå få reda på att hon inte var godkänd i åk 3 när alla barn som inte är godkända i simning ska få åka tillbaka och fortsätta träna medans de som är godkända ska få vara kvar i skolan och arbeta med annat därav ville jag berätta nyheten själv så att hon då kommer vara förberedd.
Vi var i badhuset som ligger bredvid mitt jobb för några dagar sedan och vi var nästan själva där. Mira som inte gått på simskola har varit avundsjuk på barn i hennes omgivning som tagit simmärken så vi hade det som tema nu när vi badade. Det fanns planscher uppe på vilka simmärken som finns samt ordningen på dem så vi började beta av dem en efter en och hon var superduktig. Hon fick köpa två märken och hon tyckte att sköldpaddan var fin (den var dock slut så hon valde då istället bläckfisken) samt så var hon stolt över att hon hann ta alla märken fram till silverfisken så den fick hon med att köpa. De kostade 50kr/st. Jag jobbar ju i kommunen där badhuset var i så jag har förmånen att bada gratis där, sååå lyxigt! Då kändes det värt att spendera lite pengar på simmärken samt att det lättade det dåliga samvetet kring att Mira inte fått gå på simskola, ha, ha, ha. Man kan ju beställa simmärken på nätet om de nu skulle vara en morot för ditt barn med för att träna vattenvana och simning.
De här riktlinjerna och övningarna kring vad som krävs för de olika simmärken är ju superbra att greja med i sommar, kul aktivitet vid sjön eller om man är vid någon pool. Man kan ju även skaffa sig dykleksaker som barnet kan träna sig på att få upp från botten för att också vänja sig vid att hålla andan och våga vara med huvudet under ytan. En hjälp på vägen kan ju även vara att skaffa cyklop/simglasögon. Ja, man får väl känna sig för vad man vill investera i, men att få simning/badning till att bli något roligt och lustfyllt tror jag är ett bra koncept. Jag har själv nyss beställt ringar att hämta från botten samt dykpinnar som ställer sig på botten.
Jag hade för mig att målet för åk 2 var 25 meter mage och 25 meter rygg och Mira kände att hon ville testa att simma detta och gjorde det utan några problem. När hon var tillbaka så sa jag “Vad synd att jag inte filmade när du simmade, då hade jag ju kunnat skicka den filmen till din idrottslärare”. Då säger Mira “Jag kan simma detta igen, vill du filma?”. Jag frågade om hon orkade det, om hon ville vila lite? Men nej, hon var sååå redo!
Jag tog fram mobilen och filmade, även Anders fick vara med och visa att han med kan simma, ha, ha, ha. Vilken stolt dotter (och stolta föräldrar), jag var typ tårögd där jag stod och filmade. Sådan revansch att gå på sommarlov med den känslan.
Jag skrev ihop ett mejl och förklarade läget för idrottsläraren och skickade med filmen på Mira. Det kan ju vara så att de med vill se det när hon går i årskurs 3, men skitsak samma, det får väl vara så då. Det kändes som Mira typ fick dra ett “fuck you finger” till simlärarna som hon kallar att de är sådana “surtanter”, ha, ha, ha. Ändå en rätt härlig känsla och ett avslut efter detta läsårs kamp och all ångest som det varit med simundervisning i skolan.
Jag fick ett sådant fint svar från Miras idrottslärare och fick en tår i ögat när jag läste det så jag måste bara visa vilket fint svar jag fick:
Mira blev jätteglad och stolt när hon fick läsa svaret från hennes lärare, vilken känsla! Jag tänker att det borde vara så här med mycket som hör till skolans värld. Om man har barn som kämpar med saker i skolan så är det så viktigt att vi har en ”vi-känsla” att vi tillsammans hjälper våra barn och har ett samarbete med skola och hem. Jag tänker på alla barn som har svårt att läsa och skriva och inte tränar på detta som är så viktigt hemma med utan bara i skolan. Vi har ungdomar på högstadiet som fortfarande inte kan läsa och det är ett stooort handikapp för dem på så många olika sätt, där har det brustit från skolans håll kan jag tycka, men även från hemmen… där tror jag många gånger att det INTE funnits en ”vi-känsla”.
Det här med simning är ju sååå viktigt! Jag arbetar ju på en högstadieskola (och är som sagt utbildad lärare i Idrott och hälsa samt Hem- och konsumentkunskap men undervisar bara i hkk) och vi har elever som inte kan simma. Vissa vägrar vara med och simma i klassen och då fixar idrottslärarna alltid möjlighet att de kan simma i liten grupp och ibland även enskilt, men vissa vägrar trots det ändå. När man slutar åk 6 och åk 9 så står det så här:
Att man inte får betyg i idrott och hälsa tycker jag är en småsak när det viktigaste för mig är att man faktiskt KAN simma. Detta är det ändå en handfull som inte klarar och jag tänker att det inte bara är skolans ansvar att barnen kan simma. Jag tycker att detta även är föräldrarnas ansvar. Om skolan inte lyckas få barnet att simma så borde ju föräldrarna ta med sina barn till simhallen eller till någon sjö i krokarna och träna och träna och träna på fritiden. Det är ju en otroligt viktig kunskap man bär med sig genom hela livet. Tänk om de själva i framtiden får barn och så kan de inte hoppa i och vara med sina barn i vattnet/ rädda sina barn och deras barn plumsar i och man måste hoppa i och simma och rädda sina barn. Friheten att kunna simma samt känslan inombords när det är något man kan gör ju att man bli stärkt som person, kan tänka mig att både självkänsla och självförtroende får sig en törn om man som tonåring/vuxen fortfarande inte kan simma. Om man nu vet med sig att sitt barn har F i idrott och hälsa på grund av att barnet inte visat att barnet faktiskt kan simma så är en sådan här lösning klockren med att filma sitt barn när den simmar. På många simhallar så får man inte filma/ta kort och då kan man prata med simpersonalen så hjälper de säkerligen gladeligen till om man förklarar läget?! Jag tänker att det mesta går att lösa på något sätt, men ibland måste man tänka utanför boxen.
Man kan ju få massvis med tips på Youtube på hur man kan träna sin simförmåga och vattenvana och det är en fördel att titta på sådana filmer tillsammans med barnet innan man åker och badar.
Generation Pep har många bra filmer om hur man kan träna sig i bland annat simning. Här är deras hemsida om du vill läsa mer om deras fina arbete.
Om man har små barn så kan man ju även låna böcker i temat och läsa tillsammans hemma. En fin bok är ”Kaj lär sig simma” för åldrarna 3-6 år.
Nu under sommarlovet så anordnas det massvis med simskolor ute i landet. Man kan bland annat kika på den här sidan som Svenska Livräddningssällskapet anordnar- Sommarsimskola.se
Så heja alla er där ute i landet som kämpar på med simning på ett eller annat sätt! Mer simning och simkunskap till folket! Om du vet någon mer som kämpar på med simning så får du gärna dela detta inlägg vidare så vi kan nå ut till fler och få större ringar på vattnet.
Kram till er från mig! / Johanna