När det kommer till andevärlden så har jag ibland haft funderingar på om jag borde utforska det området mer? Jag tycker att det är spännande, men jag vet faktiskt inte om jag vill lära mig att få mer kontakt med andevärlden?
Det är med stor sorg i hjärtat jag berättar att vi varit tvungna att ta bort vår älskade lilla katt Mizzy som hastigt blivit dålig under helgen som var.
Vi höll våra tummar och gick och hoppades att hon skulle få ungar, vi vägde henne typ varje dag för att se om hon började gå upp i vikt och kollade hennes spenar om de började framträda… och det gjorde de! Vi skulle få kattungar, Sååå roligt!
En av höjdpunkterna på mitt kaotiska år 2008 är att vi skaffade Mizzy. Hon är en katt av rasen Helig birma. Första gången jag såg rasen med sina blå ögon var i en tidning när jag bodde i Jönköping, och jag tyckte det var en magiskt fin ras och om jag någon gång skulle skaffa katt så var det en sådan!
Efter mina möten två möten med “Fågeln i rummet” och “Fågeln som skrek i mitt öra” så fick jag en bok av min kollega som hette “Totems” skriven av Ylva Trollstierna…
Att se och ta emot tecken från “Universum” (eller vad man nu vill kalla det) är med ett inslag i mitt liv som sätter guldkant på livet och gör livet lite mindre platt och lite mer magiskt.
Idag kommer fortsättningen på förra veckans inlägg kring andevärlden som vi har runtomkring oss kopplat till egna tankar/erfarenheter samt James Van Praaghs intressanta och tankeväckande bok “Andarna mitt ibland oss…
Det är så ofta jag tappar en del av mina rutiner när jag har semester och en del av mig kan tycka att det är rätt härligt att få släppa på vardagsrutinerna och ha en känsla av att det är lördag varje dag, ha, ha, ha. Löv it!
En händelse jag med varit med om, som kanske inte är särskilt märkvärdig, men ändå ett minne jag kommer bära med mig för livet hände hemma hos min syster Jessica.
Jag hade precis avslutat ett yogapass och låg i Savasana, även kallad ”död mans ställning”…
Jag måste bara berätta en sak som hände nu för en vecka sedan… som är sååå typiskt oss och mig… Egentligen så berättar jag ju bara saker som hänt mig i kronologisk ordning i mitt liv på min livsresa… men den här händelsen känns inte relevant att spara på så jag kör på och berättar om den nu!
