Det här året så åkte och jag min kompis (som med har barn i Vincents klass) på uppdraget att vara klassföräldrar. Det har faktiskt varit rätt så kul och jag är glad över att jag känt att jag haft energi över till att engagera mig i det.
Idag kommer fortsättningen på förra veckans inlägg kring andevärlden som vi har runtomkring oss kopplat till egna tankar/erfarenheter samt James Van Praaghs intressanta och tankeväckande bok “Andarna mitt ibland oss…
Jag har alltid varit nyfiken och fascinerad av andevärlden och jag är helt övertygad om att vi har de från andra sidan runt omkring oss. Jag har ju dels fått uppleva lite av andevärlden själv, men även människor i min omgivning är mer eller mindre mediala och upplever med jämna mellanrum med andevärlden…
Jag älskar ju böcker av alla de slag och jag älskar att få skriva av mig. Jag skrev tidigare ett inlägg som jag döpte till “Journaling” där jag presenterade olika böcker med olika teman men där alla ändå går ut på att man arbetar med sig själv inom personlig utveckling.
Hjärtat har ju under en lång tid varit symbol för kärlek, hälsa, intuition, vägledning och för en inre visdom. Jag vet inte hur ofta jag tar mig för hjärtat när jag talar eller när jag lyssnar på någon som talar och det går rätt in i hjärtat.
I slutet av förra inlägget så delade jag med mig av en meditation av Joe Dispenza där man bland annat ska göra en kroppscanning. Han förklarar vidare att anledningen till att man ska göra det är för att dit man riktar sin uppmärksamhet mot dit flödar energin.
Joe Dispenza skriver om vikten av att vara i nuet. Det är direkt inte första gången jag kan läsa om att det är viktigt, ha, ha, ha. Det känns snarare som ett följande rådande koncept inom många områden och jag har nämnt det på många ställen i bloggen…
Jag tror att alla människor har en inre övernaturlig kraft, det kluriga hänger nog mest på att man ska hitta den?! Om man inte ens vet om att det finns en sådan kraft inom oss själva, ja, då söker man nog inte ens efter den? Sök så ska du finna heter ju ordspråket…
Genom att förändra våra tankar så kan vi förändra kroppens “varandetillstånd”. Joe har skrivit mycket om placeboeffekten och grunden i att det ska kunna fungera är att vi fullt ut tror på de tankar vi har gällande att något funkar fullt ut.
Bara namnet på boken är ju rätt spännande. Jag tänker på alla ovanor många av oss faktiskt har och som kanske har blivit en del av vår personlighet. Vårat ego/galna kusin kanske hävdar och är fast besluten med att det är sådan vi är och det kan man ju inte ändra på… Det är ju bara hittepå tankar! Klart man kan!!!
