Att det är bra att äta mer vegetariskt och mindre kött tror jag ingen har undgått?! Det är ju bra för både hälsan, miljön samt ekonomin. När man prisberäknar en måltid så är det oftast köttet som sticker ut och är det dyraste i en måltid.
Anders betyg var ”Detta är en av de godaste sillar jag ätit” och Vincent satt bredvid och la min sillröra på en Friggs majskaka och tuggade och njöt högt. Tänk, jag som tidigare inte ens gillade sill…
Den här soppan är så himla god och vacker om du frågar mig! Om man tänker att man kanske inte gillar den för att man inte gillar gul ärtsoppa eller gröna ärtor så smakar den här något helt annat!
För bara några dagar sedan så ändrade Nordiska Näringsrekommendationer (NNR) rådet om att man max ska äta 500 gram rött kött och charkprodukter i veckan till 350 gram. NNR brukar fokusera på människors hälsa när de tar fram nya råd men den här gången vägde de in aspekterna miljö och klimat med.
Mira är suuuperallergisk mot myggor, tack och lov inte varje bett men det är rätt vanligt att kroppsdelen där myggan bet henne svullnar upp. Vi har till och med behövt vabba under två tillfällen på grund av myggbett.
När jag startade min resa mot att bli näringsjägare så började jag införa mycket fröer och nötter av olika slag i mitt liv. Jag hade läst om att kroppen inte kan ta upp näringen i hela linfrön så det bästa är om de är krossade så det var de krossade jag brukade köpa. Men så en dag som kom larmet om att de krossade/malda linfröna skulle man verkligen INTE äta då det innehåller det giftiga ämnet vätecyanid.
Det var nog egentligen först när jag pluggade till idrottslärare och vi åkte upp till Funäsdalen och vandrade som jag verkligen fick upp ögonen för hur magiskt det var att befinna sig i sådan natur med bara en ryggsäck på ryggen. Så primitivt och enkelt men en sådan WOW-upplevelse.
Ha, ha, ha, ha, om man bortser att de här ser ut som avföring från något djur så är de hur goda och klockrena som helst! De har varit min räddare i nöden många gånger.
Det var i den vevan som jag började uppmärksamma mig för kemikalier i hemmet och när jag började plastbanta som jag snubblade in på de skadliga kemikalier det finns i Micropopcorn.
När jag växte upp så gillade jag verkligen INTE havregrynsgröt, den enda gröten jag tyckte var god var risgrynsgröt (som jag kallade tomtegröt) och mannagrynsgröt. När jag som 16: åring blev tillsammans med Anders så visade det sig att det var rätt vanligt att äta havregrynsgröt till frukost hemma hos hans mamma och artig som jag var så tackade även jag ”ja” till gröten när den serverades till frukost. Det som är heeelt sjukt är att jag blev helt frälst av denna fantastiska gröt!!
