När jag var hemma hos min gamla barndomskompis så tipsade hon om Kay Pollaks bok ”Att välja glädje: en bok om att få ett bättre liv”. Jag investerade i boken och började läsa, jag hoppades att den skulle ge mig verktyg i hur jag kunde få ljusare tankar under mina instabila perioder med PMDS.
Vid den här tidpunkten så brottades jag med mina PMDS samt mina handeksem så jag var inte helt mysig att ha att göra med på hemmaplan. Jag var rätt grinig och lättirriterad och störde mig mycket på saker.
När jag var föräldraledig så var ju mitt jobb att ta hand om hem och barn. När jag började arbeta 100% så var det som om rollen levde kvar… jag tror att det här är rätt vanligt och inget unikt för oss.
I jakten på att läka mina eksem samt bli kvitt min PMDS så började jag göra stora förändring i min kosthållning för att stärka upp mitt immunförsvar och läka mig inifrån och ut.
Food Pharmacy förespråkar att man ska lägga till frukt och grönt varje dag då många äter alldeles för lite av den varan, rådet de ger är att man ska äta enligt regnbågens alla färger. Livsmedelsverkets råd är ju att man ska få i sig 500 gram frukt, bär, grönt och baljväxter dagligen.
Jag som alltid varit morgontrött har aldrig varit sugen på frukost på morgonen, mådde mest illa av att äta på morgonen… med facit på hand så berodde det nog för att jag alltid somnat för sent och sovit för få timmar?!
Efter att ha gjort en ordentlig kemikaliebantning och mina eksem ändå inte helt var borta så började jag fundera över vad mer jag kunde göra för att läka min kropp. Jag tänkte att jag kanske behöver stärka upp mitt immunförsvar så att jag inte var så känslig?!
Jag började då se om jag via kosten skulle kunna äta saker för att hjälpa min kropp att läka och kom då in på “Antiinflammatorisk kost” och tyckte att det lät som något för mig.
En kväll när jag bakat en kladdkaka och vi sitter och moffar i oss den så kände jag när jag ätit upp min rejäla kladdkaksbit att jag typ kände mig sjuk. Det kändes som jag var andfådd… jag brukade kalla detta fenomen “svårt att andas mätt” vilket drabbade mig av jämna mellanrum.
En annan sak jag började reagera mot när jag var 19 år var otvättade jeans. Jag tyckte de var som snyggast när de var splitter nya och ville vänta så länge som möjligt med att tvätta dem, ha, ha, ha. En dag var jag ute och gick och då började det ösregna och jag blev dyngsur. När jag kom hem och drog av mig mina blöta, nya byxor så var mina lår fyllda av röda små prickar som kliade.
Jag känner mig typ som en knarkhund som kan lukta sig till skadliga kemikalier, ha, ha, ha… fast utan det luktsinnet utan mest att min kropp reagerar på dem. Ibland tänker jag att det är förmågor som vissa har för att kunna varna andra? Det finns ju de som känner mögellukt jättetydligt och andra känner inte av det…
