En kväll när jag bakat en kladdkaka och vi sitter och moffar i oss den så kände jag när jag ätit upp min rejäla kladdkaksbit att jag typ kände mig sjuk. Det kändes som jag var andfådd… jag brukade kalla detta fenomen “svårt att andas mätt” vilket drabbade mig av jämna mellanrum.
En annan sak jag började reagera mot när jag var 19 år var otvättade jeans. Jag tyckte de var som snyggast när de var splitter nya och ville vänta så länge som möjligt med att tvätta dem, ha, ha, ha. En dag var jag ute och gick och då började det ösregna och jag blev dyngsur. När jag kom hem och drog av mig mina blöta, nya byxor så var mina lår fyllda av röda små prickar som kliade.
Jag känner mig typ som en knarkhund som kan lukta sig till skadliga kemikalier, ha, ha, ha… fast utan det luktsinnet utan mest att min kropp reagerar på dem. Ibland tänker jag att det är förmågor som vissa har för att kunna varna andra? Det finns ju de som känner mögellukt jättetydligt och andra känner inte av det…
Min vän som med kände sig instabil vid den här tidpunkten gjorde en klockren och jättefin liknelse över hur hon upplevde att det kändes och det var en stooor igenkänningsfaktor för mig.
Jag tänkte mycket på min farmor som gick bort endast 58 år gammal och som kämpade med sin psykiska ohälsa (skrev lite om henne den 15/2–2022) när jag läste att PMDS kan vara ärftligt.
Jag fick inte ihop det med mitt humör och att jag upplevde att jag var så instabil i mitt mående. Jag hade ju tyckt att det blir värre vid mens och att jag kände mig ”PMS:ig”… men det var så ofta jag upplevde att jag hade dåliga dagar.
På jobbet var jag den vanliga Johanna, jag älskade ju att jobba och mådde så bra med det! Men det var som jag blivit skadad av att gå hemma och må dåligt så länge så mitt hem som borde varit en fristad där jag laddade mina batterier var inte det.
Natten till att jag skulle fylla år så var jag med om en märklig sak. Jag drömde om att jag satt vid ett köksbord med min mormor och morfar som gått bort några år tidigare. Det som var speciellt med den här drömmen var att det inte kändes som en vanlig dröm…
En annan bok jag läste var “Bli en vinnarskalle: Handbok i mental träning” Med Olof Röhlander och den var med riktigt bra! Jag gillade verkligen den här typen av böcker som gav massvis med nya tankar om hur man kan tänka på ett annat sätt.
Jag kände mig så värdelös när jag gick hemma. Det enda som var mitt “jobb” var att ta hand om barn och hushåll och det var knappt att jag fixade det. Jag var ett vrak och det var rörigt inom mig och det var rörigt utanför mig.
