Mira skulle på en läkarundersökning, en sådan där rutinkontroll på BVC. När läkaren var klar så frågade hon om det var något annat jag funderade över…. Och då passade jag på, ha, ha, ha.
Jag berättade att jag läst mycket om tarmflorans betydelse för hälsan och att saker som tydligen irriterar tarmen bland annat är gluten och mejeriprodukter och var nyfiken över hur hon såg på saken.
I jakten på att läka mina eksem samt bli kvitt min PMDS så började jag göra stora förändring i min kosthållning för att stärka upp mitt immunförsvar och läka mig inifrån och ut.
Food Pharmacy förespråkar att man ska lägga till frukt och grönt varje dag då många äter alldeles för lite av den varan, rådet de ger är att man ska äta enligt regnbågens alla färger. Livsmedelsverkets råd är ju att man ska få i sig 500 gram frukt, bär, grönt och baljväxter dagligen.
Jag som alltid varit morgontrött har aldrig varit sugen på frukost på morgonen, mådde mest illa av att äta på morgonen… med facit på hand så berodde det nog för att jag alltid somnat för sent och sovit för få timmar?!
Efter att ha gjort en ordentlig kemikaliebantning och mina eksem ändå inte helt var borta så började jag fundera över vad mer jag kunde göra för att läka min kropp. Jag tänkte att jag kanske behöver stärka upp mitt immunförsvar så att jag inte var så känslig?!
Jag började då se om jag via kosten skulle kunna äta saker för att hjälpa min kropp att läka och kom då in på “Antiinflammatorisk kost” och tyckte att det lät som något för mig.
En kväll när jag bakat en kladdkaka och vi sitter och moffar i oss den så kände jag när jag ätit upp min rejäla kladdkaksbit att jag typ kände mig sjuk. Det kändes som jag var andfådd… jag brukade kalla detta fenomen “svårt att andas mätt” vilket drabbade mig av jämna mellanrum.
En annan sak jag började reagera mot när jag var 19 år var otvättade jeans. Jag tyckte de var som snyggast när de var splitter nya och ville vänta så länge som möjligt med att tvätta dem, ha, ha, ha. En dag var jag ute och gick och då började det ösregna och jag blev dyngsur. När jag kom hem och drog av mig mina blöta, nya byxor så var mina lår fyllda av röda små prickar som kliade.
Jag känner mig typ som en knarkhund som kan lukta sig till skadliga kemikalier, ha, ha, ha… fast utan det luktsinnet utan mest att min kropp reagerar på dem. Ibland tänker jag att det är förmågor som vissa har för att kunna varna andra? Det finns ju de som känner mögellukt jättetydligt och andra känner inte av det…
Min vän som med kände sig instabil vid den här tidpunkten gjorde en klockren och jättefin liknelse över hur hon upplevde att det kändes och det var en stooor igenkänningsfaktor för mig.
Jag tänkte mycket på min farmor som gick bort endast 58 år gammal och som kämpade med sin psykiska ohälsa (skrev lite om henne den 15/2–2022) när jag läste att PMDS kan vara ärftligt.
