3 juli gick flyttlasset hem, men vi fick inte tillgång till huset förrän 30 juli… så vi fick lämna av allt flyttkaos i huset hos våra vänner där Anders bodde. Vi hade varit särbos under tre månader så jag längtade så att få bo ihop med honom igen.
Eftersom jag inte fick en 100% tjänst så anmälde jag mig till arbetsförmedlingen… tänkte att jag kanske kunde stämpla upp till 100%?! Jag ringde dit och fick tid för ett möte.
Jag hade svårt att bara invänta att mitt framtida jobb bara skulle dyka upp på platsbanken så jag började ringa runt till typ alla skolor runt omkring Jönköpings kommun för att berätta att jag fanns samt mailade dem mitt CV för de som var intresserade. Men så en dag så fanns jobbet där… på platsbanken!
Flera av våra närmsta vänner bodde på landet och vi älskade att vara hemma hos dem och njuta av lugnet och kände att så ville vi med bo. Vi åkte hem på helgerna och gick på husvisningar på hus som hade lantlig miljö.
23 mars 2010 kom vår lägenhet ut på Hemnet. Det var så nervöst! Det fanns en dröm om att “tänk om vi går massa med vinst?!” Det hade underlättat inför framtida husköp…. Samtidigt som det fanns en rädsla för att “tänk om vi kommer gå back, och inte ens få tillbaka alla pengar som vi lagt ut på renovering?!”
Vi var färdiga med Göteborg sista året vi bodde där, vi längtade hem och räknade ner. Det var många pusselbitar som skulle falla på plats och allt behövde ske mer eller mindre samtidigt.
Det kändes som alla i vår närhet skaffade barn och väntade barn och det kändes som vi stod på samma ställe och trampade. Vi började känna oss redo att bilda familj och jag började kolla upp vad jag skulle få för föräldrapenning nu efter alla år av studier och dålig inkomst.
Varje arbetstillfälle som jag gick miste om under min knäskada redovisade jag för skolans försäkringsbolag Kammarkollegiet som är ett försäkringsbolag för studenter.
En av höjdpunkterna på mitt kaotiska år 2008 är att vi skaffade Mizzy. Hon är en katt av rasen Helig birma. Första gången jag såg rasen med sina blå ögon var i en tidning när jag bodde i Jönköping, och jag tyckte det var en magiskt fin ras och om jag någon gång skulle skaffa katt så var det en sådan!
Jag hade enorm värk i knät, en värk jag inte var beredd på. Jag var inte heller beredd på att jag typ skulle få lära mig att gå igen med mitt ben. De hade ju kapat av nervtrådar under operationen så när min hjärna försökte röra på benet så hände ingenting, det var superläskigt!
