En månad efter vi kom hem från Thailand skulle jag göra min korsbandsoperation. Jag var supernervös men förväntansfull… efter att ha gått omkring med ett instabilt knä i 7 månader samt 6 månaders rehab så kändes det härligt att de äntligen skulle fixa mitt knä.
Det var jättespännande att få resa till Thailand! Det var så många i vår närhet som varit där och berättat om detta vackra och härliga land. Vi hade bokat in oss på hotell några nätter men sedan var planen att vi skulle resa runt och upptäcka Thailand på plats.
Jag var rätt ordentligt dragen när jag stapplade ut från bilen och mot hotellet… det kändes konstigt vid min fot… typ som skon och klacken fastnat i något?! Väl framme vid receptionen kollade jag ner på mina fötter och då satt det fast en klädvårdsrulle i min klack, ha ha ha…
Dagen hade kommit, våran bröllopsdag! Jag försökte lägga svensexan bakom mig och njuta av den fullspäckade dagen.
Jag dukade upp till frukost för grabbarna och kände mig sammanbiten över att möte dem. Anders var i superdåligt skick, han var fortfarande full vid frukosten och såååå sliten från gårdagen. Den här dagen hade vi dessutom jättemycket bröllopsfix att göra.
Anders vänner hade svårt att allihop få ihop en svensexa. Han hade gamla barndomsvänner samt nya vänner och de sinsemellan kände inte varandra. Då det kändes som hans svensexa rann ut i sanden så styrde Anders nya vänner upp en egen svensexa som var jätteskoj! Så fint gjort av dem!
Vi skulle hem till Jönköping och hälsa på. Min syster Jessica pratade om att hon hade hittat något plagg på H&M som hon funderade på att köpa men var osäker och ville ha mitt smakråd. Vi drog ner till stan, hon hämtade plagget och vi gick mot provhytten. När hon öppnade provhytten så var den fylld med folk…
Efter en månad av tystnad kring allt som hade med bröllopet att göra och mindre en två månader kvar tills bröllopsdatumet så kände jag att jag måste få ett svar! Så det var en nervös Johanna som till slut efter lång väntan ställde frågan “Ska vi gifta oss eller inte?!
Anders och jag fick en samtalstid hos en familjerådgivning. Vi fick sitta ner och berätta om vår situation. Jag satt där och snorade och grät samtidigt som jag gjorde mitt bästa för att samla mig och föra min talan.
21 april, knappt tre månader kvar till vårat bröllop och 1,5 månad sedan min knäskada kläcker Anders “Jag vet inte om jag faktiskt vill gifta mig?!”…Ord som än idag kan eka i mitt huvud. Pulsen gick upp och paniken inombords var total. Jag fattade ingenting… vad menade han?! Var det att han inte ville vara gift?! Ville han inte leva med mig?! Gjorde han slut?! Svaret på alla mina frågor blev “Jag vet inte…. jag vet inte vad jag vill?!”…
