Efter min knäskada så blev det sex månaders rehab för min del, jag fick regelbundet gå till sjukgymnast på Sahlgrenska. Då vi skulle gifta oss 19 juli och dagen efter åka på smekmånad till Thailand så kände jag att vi måste skjuta på operationen till efter bröllopet. Jag ville ju inte hoppa fram i altargången på kryckor.
I början av mars 2008 när jag var 2 månader in på min idrottslärarutbildning så var vi iväg på en veckas lång vinterutbildning i Funäsdalen. Det var en fantastisk resa där vi fick lära oss teknikerna bakom längdskidor och utförsåkning. Vi var ute på tur och jag fick verkligen upp ögonen för att åka längdskidor, det var en sådan himla härlig träningsform där man susade fram i vacker miljö och perfekta spår.
Att plugga till idrottslärare var med väldigt roligt, men otroligt utmanande. Jag var tacksam över att jag gillade att utöva idrott så mycket som jag gjorde och att jag hade med mig mitt självförtroende från skolan att jag var bra på idrott.
Anders trivdes fortfarande inte jättebra i Göteborg och jag hade dåligt samvete för att jag dragit honom dit samt att jag sårat honom på det sätt som jag gjort.
Anders har alltid drömt om att starta eget företag och har alltid bubblat av företagsidéer. Nu hade han en ny idé och det var att starta ett företag med inriktning på rockiga barnartiklar och barnkläder.
Vi trodde nog att när vi köpte lägenheten i Mölndal att vi nu kom till ett bättre, lugnare och tryggare område än i Kållered. Men det var ju inte helt lugnt där heller.
En dag när jag var på väg hem från jobbet och var nästan hemma så blev jag stannad av beväpnade poliser som spärrat av en del av cykelvägen då en man för en liten stund sedan hade blivit skjuten till döds där… sååå läskigt!
Sportlife hade precis öppnat ett gym i Mölndal centrum vilket inte var så långt ifrån vår nya lägenhet så jag slutade i receptionen på Sportlife i Kållered och började i Mölndal istället. Nu när vi bodde lite närmare Göteborg så började jag cykla var jag än skulle.
Under två års tid hade jag ju sparat mitt omskolningsbidrag för att jag nu skulle börja leva på de pengarna. Att ha så mycket pengar på ett konto gjorde att vi började fantisera om vad vi annars skulle kunna göra med pengarna… de skulle ju kunna räcka till en kontantinsats till en lägenhet…samt ett litet bröllop…?!
Efter två år när mitt omskolningsbidrag slutat att komma så kunde jag börja arbeta extra igen. I Kållered hade friskvårdskedjan Sportlife precis öppnat och jag och Anders hade börjat att träna där. En dag när jag skulle gå hem därifrån så tog jag mod till mig och frågade platschefen som stod i receptionen om de möjligtvis inte sökte extrapersonal?!
En av sakerna som var roligt med att bo i Göteborg var utbudet av vad man kunde hitta på att göra.
Min storasyster Jennie hade tipsat mig om Enjoyguiden som är ett jättestort häfte med massvis av rabattkuponger där man kunde gå 2 och betala för 1 eller att man kunde få 50% rabatt. Det var perfekt att ha när vi levde som fattiga studenter. Då kunde vi ändå gå ut och äta, fika samt hitta på roligheter runtomkring hela Göteborg.
Att utbilda mig till Hem- och konsumentkunskapslärare var bland det roligaste jag gjort. Snacka om personlig utveckling i livskunskap! Jag som inte hade några förväntningar alls, tog ju mest det ämnet för att man var ju tvungen att välja ett ämne till när man inte enbart kunde utbilda sig till idrottslärare.
