Jag älskade mitt nya liv som student! Jag träffade nya vänner och tyckte det var lyxigt att få vara i skolans värld igen. När mina yngre klasskamrater klagade över att saker var jobbigt i skolan så kände jag mig bara tacksam! Om jag jämförde med stressen jag hade som frisör så var det sjukt soft att plugga. Att slippa vara sjukskriven gav mig även en känsla av frihet av att vara på väg någonstans.
Min mamma som arbetade med att administrera löner på ett företag berättade för mig att det skulle finnas något som hette “Omskolningsbidrag”. Hon hade hört att om man utbildat sig till något men att man inte kunde arbeta inom det utan att man behövde utbilda sig till något annat så kunde man söka bidrag för det.
Jag hade svårt att släppa min identitet som frisör och tänkte att jag kanske kunde arbeta i receptionen på en frisersalong och hoppa in och hjälpa till om det skulle krisa sig för dem. Det är ju perfekt att ha ett extrajobb vid sidan av studierna för att dryga ut CSN.
Jag var 21 ½ år när jag kom in på universitetet och började mitt nästa stora äventyr. Vi skulle lämna Jönköping och flytta till Göteborg. Utbildningen skulle hålla på i 4,5 år så det kändes givet att vi båda skulle flytta dit. Anders arbetade inom kriminalvården i Jönköping och kunde bli överflyttad till kriminalvården i Göteborg
Jag tänkte tillbaka till när jag gick på högstadiet och jag valde mellan olika yrken. Frisör, hotell och restaurang och idrottslärare. Efter att ha arbetat som frisör och haft så otroligt kassa arbetstider så kände jag inte för att satsa på hotell och restaurangbranschen. Men idrottslärare… det skulle jag bli! Jag började ta reda på vad som krävdes.
När jag arbetat som färdigutbildad frisör i ungefär 9 månader så började jag få skumma små blåsor på händerna. Blåsorna var pyttesmå och fyllda med vätska, de kunde spricka, bilda sår och i såren fastnade små hårstrån från kunderna som jag klippte.
Frisörlinjen pågick under fyra år innan det var dags att checka ut med Gesällbrev och att bli färdig frisör. Jag tyckte det var rätt så kul att vara frisör men tyckte det var väldigt stressigt.
Jag heter Johanna Hultsborn och är 38 år, jag lever med min man Anders och våra två barn Vincent 9 år och Mira 7 år. Jag arbetar som Hem- och konsumentkunskapslärare på en högstadieskola. Jag är även utbildad idrottslärare men mådde inte bra att arbeta som det.
Jag har under de senaste två åren tänkt att jag borde skriva en blogg för att berätta om allt jag är med om i livet. Jag har haft en rädsla kring att öppna upp och blotta mig inför andra. “Tänk om ingen vill läsa”, “tänk om de kommer tycka att jag är helt knäpp…?!” När de får ta del av vad jag varit med om och vilka vägar jag gått.
