Varje arbetstillfälle som jag gick miste om under min knäskada redovisade jag för skolans försäkringsbolag Kammarkollegiet som är ett försäkringsbolag för studenter.
Anders trivdes fortfarande inte jättebra i Göteborg och jag hade dåligt samvete för att jag dragit honom dit samt att jag sårat honom på det sätt som jag gjort.
Anders har alltid drömt om att starta eget företag och har alltid bubblat av företagsidéer. Nu hade han en ny idé och det var att starta ett företag med inriktning på rockiga barnartiklar och barnkläder.
Sportlife hade precis öppnat ett gym i Mölndal centrum vilket inte var så långt ifrån vår nya lägenhet så jag slutade i receptionen på Sportlife i Kållered och började i Mölndal istället. Nu när vi bodde lite närmare Göteborg så började jag cykla var jag än skulle.
Under två års tid hade jag ju sparat mitt omskolningsbidrag för att jag nu skulle börja leva på de pengarna. Att ha så mycket pengar på ett konto gjorde att vi började fantisera om vad vi annars skulle kunna göra med pengarna… de skulle ju kunna räcka till en kontantinsats till en lägenhet…samt ett litet bröllop…?!
Att utbilda mig till Hem- och konsumentkunskapslärare var bland det roligaste jag gjort. Snacka om personlig utveckling i livskunskap! Jag som inte hade några förväntningar alls, tog ju mest det ämnet för att man var ju tvungen att välja ett ämne till när man inte enbart kunde utbilda sig till idrottslärare.
Min mamma som arbetade med att administrera löner på ett företag berättade för mig att det skulle finnas något som hette “Omskolningsbidrag”. Hon hade hört att om man utbildat sig till något men att man inte kunde arbeta inom det utan att man behövde utbilda sig till något annat så kunde man söka bidrag för det.
