När jag var hemma hos min gamla barndomskompis så tipsade hon om Kay Pollaks bok ”Att välja glädje: en bok om att få ett bättre liv”. Jag investerade i boken och började läsa, jag hoppades att den skulle ge mig verktyg i hur jag kunde få ljusare tankar under mina instabila perioder med PMDS.
Vid den här tidpunkten så brottades jag med mina PMDS samt mina handeksem så jag var inte helt mysig att ha att göra med på hemmaplan. Jag var rätt grinig och lättirriterad och störde mig mycket på saker.
När jag var föräldraledig så var ju mitt jobb att ta hand om hem och barn. När jag började arbeta 100% så var det som om rollen levde kvar… jag tror att det här är rätt vanligt och inget unikt för oss.
Min syster Jessica tipsade om boken ”Munken som sålde sin Ferrari: En berättelse om att uppfylla sina drömmar och förverkliga sig själv” av Robin Sharma och det är få böcker som jag läst/lyssnat på tre gånger, men den här boken är en av dem.
Efter att ha gjort en ordentlig kemikaliebantning och mina eksem ändå inte helt var borta så började jag fundera över vad mer jag kunde göra för att läka min kropp. Jag tänkte att jag kanske behöver stärka upp mitt immunförsvar så att jag inte var så känslig?!
Jag började då se om jag via kosten skulle kunna äta saker för att hjälpa min kropp att läka och kom då in på “Antiinflammatorisk kost” och tyckte att det lät som något för mig.
Jag känner mig typ som en knarkhund som kan lukta sig till skadliga kemikalier, ha, ha, ha… fast utan det luktsinnet utan mest att min kropp reagerar på dem. Ibland tänker jag att det är förmågor som vissa har för att kunna varna andra? Det finns ju de som känner mögellukt jättetydligt och andra känner inte av det…
Jag har alltid varit en nattuggla som varit pigg på kvällen och natten och astrött på morgonen. Jag sov min hela första natt när jag var 2 år gammal så det här är något som följt med mig genom livet. Mina föräldrar gav typ upp att få mig i säng tidigt då jag ändå inte somnade…
När jag hade haft mina eksem i drygt ett år så sökte jag till slut hjälp för dem. De hade blivit mycket bättre av min kemikaliebantning men jag var inte nöjd med att de var 70% bra… jag ville ha 100% bra händer.
När jag var föräldraledig så gick det en serie på SVT som hette “Tidsjakten”. Det var en coach som kom hem till folk som upplevde att de inte fick sitt livspussel att gå ihop. Alla har ju 24 timmar på ett dygn, varken mer eller mindre och coachen hjälpte dem att se över vad de la sin tid på.
En annan bok jag läste var “Bli en vinnarskalle: Handbok i mental träning” Med Olof Röhlander och den var med riktigt bra! Jag gillade verkligen den här typen av böcker som gav massvis med nya tankar om hur man kan tänka på ett annat sätt.
