Massagebehandlingen var magisk och det blev att jag hamnade i ett meditativt tillstånd. Jag vet inte om det var dofterna som gjorde det men i mitt huvud så befann jag mig förr i tiden i ett indiantält…
Jag hade ju sedan tidigare börjat snubbla in på guidade meditationer på Youtube och efter min märkliga upplevelse i badet efter Anna-Lenas guidade meditation så började jag leta efter änglameditationer och det blev liksom min ”nya grej”.
Jag var bara tvungen att köpa mig en egen änglatarotkortlek för jag ville få ut så mycket som möjligt av kursen och jag tyckte att den delen lät väldigt spännande och intressant. Så jag inhandlade en änglatarotkortlek på svenska och här var starten i att börja utforska kortläggningens magiska värld.
Jag tyckte det var superkul med att gå en liten kurs om änglar och särskilt efter den märkliga änglameditationen jag var med om som jag berättade om i förra inlägget. Jag hade ju mött människor som berättat att de ”arbetar” med änglarna men jag var mest road av det hela och visste inte riktigt vad jag skulle tro?
Precis när hon drar i gång meditationen så är det som mina fötter sugs fast likt magneter i badkarsgolvet. Samtidigt så är det som en våg av värme som sköljer genom hela kroppen och bakom mina ögonlock ser jag regnbågens alla färger …
Jag tycker verkligen att det är roligt att vara lärare i Hem- och konsumentkunskap och att få arbeta på en högstadieskola där man får möta ungdomar i den tiden i livet där många kämpar med att hitta sig själva. Det känns fint att få vara en vuxen som finns där för dem under den tiden i livet som för många kan vara en turbulent tid.
Jag önskar att ALLA kunde gå superkursen på Englagård och få göra alla de här fantastiska övningarna som man fick göra där. Många åker nog inte av rädsla för att det är för flummigt… men sååå himla flummigt var det faktisk inte.
En annan helt otrolig övning som vi gjorde på Englagård var när vi fick möta vårt inre barn i en guidad meditation. Det var första gången jag gjorde en sådan övning och den övningen blev en viktig pusselbit i att fortsätta läka mig själv.
Ni vet den där rösten man har i huvudet, den där kritikern som många gånger inte är så snäll, eller som hämmar dig i livet. Den som kan säga ”det där borde du nog inte göra för det kommer du ALDRIG klara av” eller ”hur fult var inte det där då, alla andra skulle kunna göra detta bättre än du”…. Ja… rösten kan ju även kommentera hur du ser ut, hur du är som person eller att du inte presterar särskilt bra.
Jag hade hört talas om Byron Katie tidigare men jag hade vid den här tidpunkten inte läst några av hennes böcker. ”The work” är en metod som Byron Katie tagit fram efter att själv varit djupt deprimerad under tio år varav de sista två åren kunde hon knappt lämna sängen. En morgon fick hon en insikt, en vändpunkt som gjorde att hon såg på sitt liv och sin situation med andra ögon och på det sättet skapades ”The work”.
