När jag växte upp så gillade jag verkligen INTE havregrynsgröt, den enda gröten jag tyckte var god var risgrynsgröt (som jag kallade tomtegröt) och mannagrynsgröt. När jag som 16: åring blev tillsammans med Anders så visade det sig att det var rätt vanligt att äta havregrynsgröt till frukost hemma hos hans mamma och artig som jag var så tackade även jag ”ja” till gröten när den serverades till frukost. Det som är heeelt sjukt är att jag blev helt frälst av denna fantastiska gröt!!