Joe Dispenza skriver om vikten av att vara i nuet. Det är direkt inte första gången jag kan läsa om att det är viktigt, ha, ha, ha. Det känns snarare som ett följande rådande koncept inom många områden och jag har nämnt det på många ställen i bloggen…
Jag tror att alla människor har en inre övernaturlig kraft, det kluriga hänger nog mest på att man ska hitta den?! Om man inte ens vet om att det finns en sådan kraft inom oss själva, ja, då söker man nog inte ens efter den? Sök så ska du finna heter ju ordspråket…
Här kommer ytterligare en frukostfavorit! Jag har tidigare skrivit om Chiapudding och det här är typ samma sak, fast varm chiapudding men den här går fortare att göra.
Nu har vi ÄNTLIGEN börjat använda köket här i huset och lämnat vårt tillfälliga skruttiga ”kök” i tvättstugan som varit vårt kök i typ 10 månader! Helt galet! Är faktiskt imponerad över oss att vi fixat detta så pass bra som vi har gjort!
Under perioden när jag hade mina handeksem så kemikaliebantade jag för fullt i jakten på att hitta orsaken till vad det var jag inte tålde för att kunna läka mina eksem.
Nu för några dagar sedan så var jag med om ytterligare en skum grej på en löprunda. Det var inte så storslaget som “solen” eller “ljusfenomenet” men fortfarande en väldigt märklig upplevelse.
Genom att förändra våra tankar så kan vi förändra kroppens “varandetillstånd”. Joe har skrivit mycket om placeboeffekten och grunden i att det ska kunna fungera är att vi fullt ut tror på de tankar vi har gällande att något funkar fullt ut.
Bara namnet på boken är ju rätt spännande. Jag tänker på alla ovanor många av oss faktiskt har och som kanske har blivit en del av vår personlighet. Vårat ego/galna kusin kanske hävdar och är fast besluten med att det är sådan vi är och det kan man ju inte ändra på… Det är ju bara hittepå tankar! Klart man kan!!!
Idag kommer fortsättningen på mitt förra tankeväckande inlägg om hur mycket våra tankar faktiskt kan påverka hur vi mår!
Jag hade en enorm drivkraft när jag hade mina asjobbiga handeksem att göra och testa allt som kom i min väg för att se om jag till 100% kunde läka mina eksem. Jag kände att jag hade dem där var för att jag hade någon form av obalans i kroppen. Jag accepterade inte läkarnas dom att de var något kroniskt och något jag skulle få leva med…
