Efter min upplevelse på min löprunda som jag berättade om i mitt förra inlägg ”Jag grät av tacksamhet över mina eksem” så kände jag att jag verkligen hade hittat något, en nyckel i hur jag skulle gå vidare i min “healing journey”.
Idag ska jag berätta om en annan häftig och märklig upplevelse jag var med om på en av mina löprundor.
Kommer ni ihåg under Covid, när man skulle ta handdesinfektion typ hela tiden?! När folk stod i kö till att ta en pump med “handsprit” innan man åt mat på restaurang, tog handscannern i affären eller bara det att man gick in i en affär och det fösta man möttes av vad en handsprit?
En annan märklig upplevelse jag var med om för några år sedan var när en elevs själ kom till mig i en dröm en natt när jag sov.
Jag älskar böcker som utvecklar mig som människa och jag läser minst två böcker i veckan när jag arbetar och när jag är ledig så läser jag minst det dubbla. Alla böcker jag läser är med fokus att lära mig nya saker.
Jag har under de senaste två åren tänkt att jag borde skriva en blogg för att berätta om allt jag är med om i livet. Jag har haft en rädsla kring att öppna upp och blotta mig inför andra. “Tänk om ingen vill läsa”, “tänk om de kommer tycka att jag är helt knäpp…?!” När de får ta del av vad jag varit med om och vilka vägar jag gått.
