Efter min upplevelse på min löprunda som jag berättade om i mitt förra inlägg ”Jag grät av tacksamhet över mina eksem” så kände jag att jag verkligen hade hittat något, en nyckel i hur jag skulle gå vidare i min “healing journey”.
Idag ska jag berätta om en annan häftig och märklig upplevelse jag var med om på en av mina löprundor.
Tacksamhet är en högfrekvent känsla på liknande sätt som kärlek, glädje och passion. Att aktivt arbeta med höga vibrationer är ett väldigt bra sätt för att må bra sig själv och få en god psykisk, fysisk och själslig hälsa.
Idag kommer sista delen i mina inlägg om den självläkande människan.
Det var ju min drivkraft under mina år där jag kände att jag hade en obalans i kroppen som låg till grund för mina eksem. Jag liksom visste att min kropp hade en förmåga att läka sig själv, men det var som jag inte hade hittat nyckeln till att läka mig till 100%…
Det känns som att Sanna och jag är inne på samma spår i hur vi ser på kroppen och själen och hur allt hänger samman. Det är roligt när man läser något som man själv kan relatera till men även inspireras av när det kommer till att förebygga ohälsa och att läka sig själv.
Jag älskar böcker som har fokus på hälsa och friskvård. Det är nog ta mig tusan en hobby jag har, att ta hand om mig själv på olika sätt, ha, ha, ha. Hur ego låter inte det?! Hmm… men jag tänker att när jag själv mår bra så kan jag få andra att må bra med, det liksom smittar av sig.
Det är ofta jag pratar om att jag har blivit en morgonmänniska och att jag brukar gå upp väldigt tidigt, vilket har lett till att jag numera INTE är en kvällsmänniska utan jag slocknar väldigt tidigt på kvällarna.
Allt fler människor har börjat känna en djup inre längtan att komma ner i varv, minska på stressen och det tempo som vi har i våra liv idag. Att stanna upp, ta tillbaka kommandot över vårat liv och våra tankar och känna sig levande.
Här kommer fortsättningen på mitt blogginlägg och min lilla kärlekshyllning till Björn Natthiko Lindeblad.
